På tisdag offentliggör EU-kommissionen sin rapport om huruvida Bulgarien och Rumänien skall tilldelas medlemskap i den europeiska unionen den första januari 2007. Ett nej skulle vara ett stort bakslag inte bara för Rumänien och Bulgarien, utan även för övriga stater som söker ett framtida medlemskap såsom Turkiet och Kroatien. Delar av Europa som tillhörde det ottomanska riket kan nu på allvar få del av den europeiska gemenskapen.
Den rapport som presenterades i mitten av maj gav Rumänien och Bulgarien stora förhoppningar om att vid årsskiftet få äntra EU. Kommissionen gav staterna godkänt på flera viktiga punkter, men man hoppades också att de båda staterna skulle fortsätta på den inslagna vägen av förbättringar. Man uttryckte även en förhoppning om att korruption och organiserad brottslighet ytterligare skulle bekämpas samtidigt som demokratin och de mänskliga rättigheterna ytterligare skulle konsolideras. Det som avgör de båda staternas framtida öde är den slutgiltiga rapport som kommissionen presenterar på tisdag och som ligger till grund för rådets slutgiltiga beslut. Denna eventuella utvidgning är intressant ur flera aspekter. För det första vore det, bortsett från Grekland och Cypern, första gången som områden vilka tillhörde det Ottomanska riket, och därmed kan sägas ha en differentierande kulturell historia då de var del av det asiatisk-muslimska imperiet, inkluderas i den europeiska gemenskapen. Med tanke på att dåtidens muslimska centrum Konstantinopel var imperiets centrum kan detta eventuellt vara ett tecken på att EU är berett att vidga sin kulturella horisont ytterligare och komma ifrån en argumentation som likt klassisk nationalistargumentation bygger på en, under viss tid utvald, gemensam historia. Kanske kan detta i förlängningen även underlätta för Turkiet att så småningom bli en fullvärdig medlem.
De flesta verkar överens om att man tror på ett ja ifrån kommissionen och allt annat vore enligt mig ett hån mot, och en dolk i ryggen på, Rumänien och Bulgarien. Visserligen brottas båda staterna med problem, men att vända dem ryggen skulle på intet sätt hjälpa dem. Den utvidgning som genomförde 2004 har enligt EU:s utvärdering visat sig vara ekonomiskt fördelaktig för såväl de nya som gamla medlemsländerna och det finns inget skäl att tro att utvecklingen inte skulle vara densamma med de båda staterna vid Svarta havet. Dock finns det de som på ett betydligt bättre sätt än jag kan kommentera de ekonomiska aspekterna av utvidgningen och europeisk integration. Vad jag innerligt hoppas är att en utvidgning skall ge de båda staterna en känsla av tillhörighet.
Ett nej från EU skulle förmodligen av invånarna i Bulgarien och Rumänien, och även av dess politiska elit, ses som ett resultat av debatten kring polska rörmokare och social turism. En debatt som visat sig vara överdriven, exempelvis har bara 1 av 100 nyregistrerade arbetare från nya medlemsländer använt sig av socialförsäkringssystem. Ett nej skulle medföra att den optimism som finns bland de förväntansfulla medborgarna skulle förvandlas till en känsla av utanförskap och desillusion. Ett medlemskap har under lång tid varit en morot för dessa båda länder, men det finns en gräns för när moroten övergår till ett ouppnåeligt mål. Jag är övertygad om att utvecklingen i dessa båda länder bäst sker inom den europeiska unionen. Jag anser därför att ett nej på tisdag vore osolidariskt och endast skulle gagna de krafter som räds en union som inte kan samlas under en gemensam historia. Hoppas verkligen att jag på nyårsnatten inte bara kan välkomna ett nytt år, utan även två nya medlemsländer.
Andra bloggar om: EU, Utvidgning,
