Kosovos suveränitet – Serbiens biljett till EU?

Den plan för Kosovos framtida status som Finlands förre president och numera ordförande i den av FN tillsatta kontaktgruppen, Matti Ahtisaari, presenterat för olika parter och aktörer under den senaste veckan kan ironiskt nog innebära att Serbien kommer närmare EU. Detta trots den fräna kritik som planen mottagit från serbiskt håll och som inte alls stämmer överens med de förväntningar EU förklarat att man har på Serbien.

Enligt flera medier tilldelas Kosovo i Ahtisaaris rapport suveränitet, men inte självständighet. För Serbien är dock det primära i rapporten att Kosovo, det som i Serbien benämns som landets vagga, inte längre är en del av Serbien. Knappt 20 år efter det att Milosevic använde spänningar i Kosovo för att förverkliga sin vision om ett Storserbien (och sin egen makt), finns alltså inte ens Kosovo kvar som en del av det krympande landet.

EU förklarade sitt stöd för beslutet och klargjorde samtidigt att man förväntade sig flexibilitet från båda parter. Från serbiskt håll verkar dock flera uttalanden peka på att man i det längsta skall förneka det som för de flesta varit uppenbart under lång tid. President Tadic yttrade bland annat i ett uttalande att han talat om för Ahtisaari att han i egenskap av Serbiens president aldrig kommer acceptera ett självständigt Kosovo. Kostunica vägrade att ens deltaga i mötet med Ahtisaari.

Ironiskt nog kan Serbiens bångstyrighet leda till att deras väg mot EU blir lättare. EU anser det oerhört viktigt att behålla stabiliteten i regionen, där Serbien utan tvekan är en nyckelstat. Därför finns det anledning att tro att Serbien som en gottgörelse för förlusten av Kosovo kommer närmare EU. En representant för den makedonska tankesmedjan Analytica, med stor kunskap om regionen, menar att Serbien som ett resultat av valets genomförande och utgång kommer att belönas av EU. Han förutspår att EU inom kort återupptar förhandlingarna med Serbien om signeringen av stabiliserings- och associationsavtalet. Detta trots att det Serbien fortfarande inte verkar villigt att samarbeta med krigsförbrytartribunalen i Haag på det sätt EU önskar. Han förutspår även att Serbien snart kan tilldelas kandidatstatus. Detta kan givetvis ses som en belöning för att valen genomfördes enligt demokratiska principer och att landet får en reformvänlig regering som vill samarbeta med EU. Men det kan även argumenteras att de i så fall belönas på ett sätt de inte förtjänar och att detta är ett sätt att trösta Serbien för förlusten av Kosovo. En internationell organisation tar, den andra ger.

Har EU råd att på detta sätt underminera sin egen trovärdighet genom att använda ett framtida medlemskap som tröst? EU har den fördel, gentemot till exempel FN, att man via den exklusivitet ett medlemskap innebär kan pressa stater och få dem att agera utefter demokratiska riktlinjer, eller om man vill vara lite mer cynisk: EU:s önskemål. Denna ställning undermineras utan tvekan om kraven mjuknar. Ska kandidatstatus kunna vara ett tröstpris?

Det är också möjligt att vända på resonemanget. Har EU råd att inte belöna Serbien och därmed eventuellt få betala det pris en ytterligare isolering av landet kan innebära? Visst finns det brister i den serbiska demokratin och stegen som tas är små. Men de tas. Lämnas serberna än mer exkluderade samtidigt som Kosovo, i alla fall ur serbiska ögon, tas ifrån dem kan besvikelsen gentemot internationella samfundet göra framtida förhandlingar än svårare och lidandet bland det serbiska folket kommer att fortgå. Så kanske är det inte fråga om ett tröstpris, utan snarare en nödvändighet för att kunna bidra till en varaktig stabilitet i hela Europa.

En ytterligare dimension finns i det faktum att frågans definitiva avgörande kommer i och med en resolution från säkerhetsrådet. Då Ryssland, för att inte utnyttja sitt veto, verka kräva att resolutionen beslutas om i samförstånd med Serbien blir problematiken än större. EU kan behöva smöra en del för att Serbien ska acceptera Ahtisaaris förslag och därmed möjliggöra en lösning på denna segdragna fråga.

Som vanligt är det komplicerat när det gäller Västra Balkan