Utrikesdeklarationen del 3: Balkan
Carl Bildt har två stora intressen, EU och västra Balkan. Detta är något som märks tydligt i hela utrikesdeklarationen. Jämfört med tidigare deklarationer ligger ett större fokus på EU och NATO jämfört med FN; dock negligeras icke FN på något sätt.
Redan på sidan två hänvisar Bildt till det mantra han länge upprepat, att en vidare utvidgning av EU främjar såväl regional som global fred och säkerhet. Strax efter detta förklarar utrikesdeklarationen att man hoppas se Kroatien som ny medlem inom kort. Han hoppas också att den nya regeringen i Belgrad skall skynda på integrationsprocessen och menar att de snart kan befinna sig på samma nivå som Makedonien, det vill säga kandidatstatus. Detta ligger i linje med det jag tidigare diskuterat här på Den nya världen, att Serbien kommer belönas snabbt för sitt demokratiska val. Betänker man att Kosovo-frågan berörs längre ner på samma sida är mina tidigare funderingar att Serbiens belöningar även kan ses som ett sätt att dämpa svallvågorna i kölvattnet efter Kosovo.
Det är inte heller ett långskott att tro att de makedonier som eventuellt läser deklarationen känner sig något förfördelade när Bildt hoppas att Serbien snart skall befinna sig på samma nivå som Makedonien. I Skopje hade man hellre sett att Bildt hyst en förhoppning om att Makedonien snart skall befinna sig på samma nivå som Kroatien. Men storleken har betydelse och förmodligen menar Bildt att Serbien är viktigare som stabilitetsfaktor än Makedonien. Det är svårt att argumentera emot, men det innebär också att EU:s konsekvens kan ifrågasättas.
I Kosovofrågan ligger även relationen mellan EU och FN. Bildt litar till att säkerhetsrådet fattar ett beslut, men ser samtidigt EU som garanten för stabilitet i regionen. Lägger man till detta Bildts önskan om ett utvecklat samarbete med NATO är det uppenbart att de frågetecknen rörande duplicering som ofta höjs i samband med internationella organisationer inte är något vår utrikesminister ser som problematiskt. När han dessutom förklarar att han strävar efter att ytterligare stärka Europas gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik är det tydligt att Bildt ser längre än det klassiskt svenska FN-engagemanget för att nå en lösning på de internationella problemen.