Det smäller i Turkiet. Under 2006 har det skett drygt 13 sprängdåd som främst riktat sig mot Turkiets kulturella huvudstad Istanbul och mot charter-resmål som Antalya och Marmaris. Samtidigt som ett stort antal människor lemlästats i attentaten så pågår en daglig kamp mellan Kurdiska terrorister/frihetskämpar och Turkiska specialstyrkor i östra Turkiet.
I dagens tryckta upplaga av DN skriver Michael Winiarski om risken för att tuffare tag mot PKK är att vänta. Den mediala bilden av ”hårdare tag” mot PKK går i vågor i Turkiet allt eftersom konflikten är på modet. Den pågår ständigt och riskerar enligt DN skribenten att sprida sig allt eftersom Turkiska myndigheter inte nöjer sig med kurdledarnas och amerikanernas handlande i frågan.
Norra Irak styrs av kurder som efterlängtar en egen stat. Detta är Turkiets största mardröm då majoriteten av kurder lever i östra Turkiet och att dessa skulle bli inspirerade av en kurdisk stat i norra Irak. Därav spelar amerikanskt agerande i Irak stor roll i konflikten. Turkar är ett extremt stolt folk och mycket hänger ihop med den turkiska identiteten skapad efter det Ottomanskariket och är starkt förknippad med territoriell integritet och Mustafa Kemal Ataturks arv.
Turkiet kommer göra allt för att inte ge PKK mark. Detta gör Wienarskis analys ännu mer varnande då han menar att även om PKK tar avstånd från bombdåden så finns det utbrytargrupper som agerar i PKK:s ideologi men inte under dess flagg. Detta gäller Kurdistans Frihetsfalkar som tagit på sig de flesta bombdåden.
Detta är en farlig utveckling. Om det stämmer betyder det att turkisk truppnärvaro ökar i östra Turkiet och vilket ökar risken för kurder som ansluter sig till PKK:s kamp. Våld föder våld. Om fler utbrytargrupper bildas och ledningen för PKK decentraliseras får Turkiet och oberoende medlare svårare att finna auktoriteter att disskutera diplomatiska lösningar. Diplomati är beroende av ledare som representerar sitt folk, se bara på misslyckanden i Oslo avtalen.
Ett enat kurdiskt styre i form av PKK är ett måste för att nå en diplomatisk lösning på konflikten. En eskalering på våldstrappan från båda sidor kommer givetvis inte leda till färre bomber i Istanbul, Marmaris och Antalya.
