Det stod i dagarna klart att ingen av NATO-medlemsstaterna är beredda att bidra med fler trupper till Afghanistan. I ett möte i Mons utanför Bryssel bad befälhavarna för den internationella ISAF-styrkan om 2,500 extra soldater för att kunna genomföra en pågående operation ”Medusa”. Medusa ska säkra två taliban-täta provinser i södra Afghanistan och möjliggöra samma utveckling för dessa som i områdena runt Kabul. Kriget i Afghanistan lider av tre stora problem:
- Inte tillräckligt med trupper, utrustning och politisk vilja.
- Inte tillräckligt med infrastrukturella satsningar i södra delen av landet.
- Vinnandet av ”the-hearts-and-minds” av afghanerna har inte uppvisat tillfredställande resultat.
Peter Bergen skriver i en artikel i Washington Post om hur Talibanerna har ”regrouped and rearmed”. Talibanerna håller greppet om sina områden och det med besked. NATO-styrkan ISAF som tagit över kontrollen över den internationella styrkan från USA har uppenbara problem med att vinna mark i talibankontrollerade områden. Polen kommer att skicka 1000 nya trupper till styrkan samtidigt som andra NATO-medelmmar tvekar i takt med att fler soldater kommer hem i kistor. Polska intentioner var dock förrutbestämda och har inget med den rådande situationen i södra delarna att göra.Peter Bergen och andra analytiker pekar också på de bristfälliga infrastukturella satsningar som behövs i de oroliga områdena. ”Där vägen slutar, börjar talibanområdena” skriver han. Att vägar har en betydande del i konflikter finns många exempel på. Vägar används inte bara till att transportera trupper utan för även med sig handel och ökad kommunikation mellan människor i olika delar av landet. Detta innebär att den isolerade roll som talibanerna spelar som lokala makthavare har större möjlighet att undergrävas.
Även om det stora antalet av afghaner anser att den internationella närvaron i landet och störtandet av talibanregimen är av godo, så tyder ökandet av självmordsattacker i Kabul och de massdemonstrationer som ägde rum i maj på att det finns mycket kvar att göra i kampen om afghanernas ”hearts-and-minds”. Talibanernas taktik bygger på att kunna röra sig ”som fisken i vattnet” för att inte förrådas av bybor. Bergen skriver:
”…while the Taliban may not constitute a major strategic threat to President Hamid Karzai’s government, they have become a serious tactical challenge for U.S. and NATO troops, as the war here intensifies. And their threat is only amplified by their ubiquity and invisibility.”In this place, they are everywhere,” explained Mohammed, our interpreter. ”They are sitting here as a farmer. Then they are Taliban.”
Situtationen har två grundproblem enligt mig.
1) Kriget i Irak har fått världen att tappa fokus på Afghanistan. Resurser allokeras till Irak istället för att göra nytta i Afghanistan. Detta bygger i sin tur på en felaktig strategi i kriget mot terrorismen. Det är på gränsen mellan Pakistan och Afghanistan som Bin Laden och kärnan av Al-Qaeda anses hålla till. Operation Medusa är planerad så att man lyckas möta mujaheddin innan vinter kommer och krigarna går i ide i de svåråtkomliga bergsområdena. NATO-medlemmarnas motvilja att skicka trupper är därmed ett stort orosmoln för hela operationen.
2) Odlandet av vallmo för att framställa opium har ökat lavinartat sedan talibanregimen föll. Pengarna från droghandlen omsätter fantastiska summor och gör att talibanerna kan betala en krigare $100 i månaden, att jämföra med de $70 en afghansk polis tjänar. Opiumhandeln motsvarar idag hälften av landets ekonomi och ger tillfälle för de fattiga bönderna att försörja sina familjer.
Så vad måste göras? Trupper och återuppbyggning. NATO:s medlemsstater måste börja erbjuda större stöd för trupperna i landet, både för organisationens välmående samt för att inte tillåta att Afghanistan blir en fallerad stat. Den rika världen, inklusive Sverige, måste öka sina anslag och kunnande för att landet på bästa sätt ska kunna utvecklas till en demokratisk stat. Med fungerande infrastruktur, skolor och hälsovård kan ekonomin resa sig och folket ges chans att försörja sig på annat än opiumhandel. Det finns verkligen hopp för en ljus afghansk framtid, men det kräver en fortsatt dedikering från omvärlden att åstakomma detta. Det är trots allt omvärlden som har försatt landet i den situation den idag befinner sig i.
Andra bloggar om: Afghanistan, NATO, konflikt, internationell politik
