Det trygga inte alltid det rätta
Att Ryssland under senaste halvåret betett sig som en trotsig tonåring har knappats någon missat. Senast exemplifieras detta av utvisningen av fyra brittiska diplomater och beslutet att frånträda CFE-avtalet. Men att som först Bo Pellnäs och sedan PJ Anders Linder (båda i SVD) argumentera emot Anders Borgs förslag att skära ytterligare i försvarsbudgeten med utgångspunkt i Rysslands agerande är i mina ögon i det närmaste löjeväckande.
Först måste några saker klargöras. Jag anser att Sverige behöver ett försvar, därför att världen är föränderlig. Jag anser också att en inte oväsentlig del av en regerings uppgift är att skydda sin befolkning från diverse hot. Så långt är jag överens med de båda artikelförfattarna. Men att Bo Pellnäs, och i något mindre utsträckning Linder, menar att hotet från Ryssland är ett skäl för Sverige att återigen rusta upp sitt försvar tolkar jag som en stark önskan hos Pellnäs om ett lite enklare och mer lättförståeligt liv. Såsom livet som säkerhetsanalytiker var 1982 när alla kanoner utan närmare eftertanke kunde riktades österut och u-båtarna strök runt knuten.
Ryssland genomgår någon slags förändring, det är de flesta eniga om. Men steget från förändrad retorik och i viss mån handling, som till stor del grundar sig på inrikespolitik, till att faktiskt anfalla ett närliggande land i Europa är för mig mycket långt. Det finns enligt mig inga rationella skäl för Ryssland att vilja anfalla Sverige, eller för den delen Finland. Jag tror inte att Sverige bäst gynnar sina säkerhetspolitiska intressen genom att återigen rikta försvarskanonerna mot öster.
Jag anser att Sverige aktivt bör deltaga i fredsbevarande insatser världen över. Gärna under FN-flagg och gärna i Darfur. Till detta behövs naturligtvis pengar och jag hoppas att den svenska försvarsbudgeten fortfarande tillåter sådana insatser. När det under våren gavs tillfälle att bidra till det tunga stödpaket som president Bashir efter många om och men tillät, stannade det väl förberedda svensk-norska ingenjörsförbandet efter många turer hemma. Med tanke på hur högt den nu regerande alliansen ropade på ökat svenskt engagemang i Darfur under sin tid som opposition är det märkligt. Kan hända spelade den svåra och farliga situationen i Darfur in. Svensk militär vill inte skicka sina soldater till farliga områden. Kanske är det därför Bo Pellnäs vill att vi ska rikta blickar österut. Det är inte bara mer spännande, det är säkrare också.
Jag tror att Sveriges säkerhet främst säkras genom samarbete, inom EU såväl som utanför (världen är som sagt föränderlig och att lägga alla äggen i EU-korgen är riskabelt). Jag tror att säkerhetspolitik handlar om mer än bara försvarspolitik. Jag tycker att Sveriges försvarsbudget främst skall användas till att utbilda soldater till att klara uppgifter det faktiskt kan ställas inför och som kan bidra till en bättre värld. Att måla upp skräckbilder för soldaterna om den farliga ryssen är vare sig relevant eller en bidragande faktor till en bättre värld.
fredag 20 juli, 2007 kl. 8:41
Pellnäs skriver: “Vi är i ett läge där vi tillsammans med Finland borde påverka EU att genomföra konkreta åtgärder till stöd för de baltiska staterna.” Vad kan man göra mer för Balterna? De förbjuder sin minoritet att rösta, att verka inom staten att ha ett pass! Skall vi nu hjälpa de att förinta minoriteten som de inte vill ge de grundlägande rättigheter, vi ger till flyktningar?