För tio dagar sedan hölls det val i Sierra Leone. Igår skulle, efter upprepade förseningar, rättegången mot den liberianske ex-diktatorn Charles Taylor äntligen ha startat i Haag. Augusti 2007 kunde ha blivit ett avgörande vägskäl för en av världens mest söndertrasade stater. Istället skjuts nu förhandlingarna upp ytterligare, och befolkningen får fortsätta leva i väntan på upprättelse.

Taylor har förutom förtrycket i Liberia även tiotusentals människoliv i Sierra Leone på sitt samvete, efter att ha understött det tioåriga inbördeskriget där genom att tillhandahålla vapen, alkohol och droger till olika gerillagrupper i utbyte mot diamanter. Han står åtalad för elva punkter av krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, däribland kidnappning, slaveri, rekrytering av barnsoldater och attacker mot FN:s fredsbevarande trupper. Vid krigsslutet flydde han till Nigeria, men upptäcktes, tillfångatogs och skulle nu alltså ha ställts inför rätta.

Sedan fredsavtalet 2002 har två förhållandevis lugna val hunnit i Sierra Leone. Förra lördagen hölls det första valet utan FN:s närvaro och övervakning. Istället hade en nationell valkommission med övervakande ansvar tillsatts och mycket talade innan valet för att denna skulle få bråda dagar. Man fruktade det värsta då spänningarna mellan regeringspartiet SLPP, Sierra Leone People’s Party, och oppositionspartierna, däribland främst uppstickaren PMDC, People’s Movement for Democratic Change, varit påtagliga och under året resulterat i en rad våldsamma upplopp, där bland annat flera hus bränts ned. PMDC säger sig ha stöd från RUF och andra väpnade rebellgrupper som var verksamma under kriget, och partiets företrädare har flera gånger uttalat underförstådda hot om konsekvenserna av försök till valfusk från någon av konkurrenterna.

Farhågorna om upptrappat våld kring valet visade sig dock lyckligtvis till stor del vara ogrundade. Utgången av presidentvalet är i skrivande stund fortfarande oviss, men en enad observatörskår godkänner valet som fritt och rättvist. Många hade oroat sig för den olämpliga tidpunkten för valet, mitt under regnperioden, vilket innebar stora ansträngningar för landsbygdsbefolkningen att ta sig till valurnorna. Regnet föll förvisso, men folket strömmade till, och valdeltagarna beräknas ha varit omkring 2,6 miljoner personer.

Förra året stod diamanter för 70 procent av Sierra Leones export, och sysselsatte omkring 10 procent av landets arbetsföra befolkning. Arbetet i diamantgruvorna sker oftast under direkt slavlika förhållanden och arbetarna lever i extrem fattigdom, på mindre än en amerikansk dollar om dagen. Arbetslösheten i landet är mycket utbredd, och stora delar av den unga befolkningen gravt traumatiserad och desillusionerad efter att ha fungerat som barnsoldater och bevittnat eller tvingats genomföra fruktansvärda övergrepp under inbördeskriget.

Krafttag mot den 80-procentiga ungdomsarbetslösheten är helt nödvändiga för att få landet på fötter. Satsningar görs inte bara på papperet utan även i praktiken. I samarbete med FN drivs exempelvis ett ungdomsprogram som organiserar och anställer ungdomar för att hantera sopor och städning i den mycket nedskräpade huvudstaden Freetown. Dessa punktinsatser förslår dock föga. Sierra Leone rankas näst sist bland de 177 länderna i FN:s Human Development Index, hela statsapparaten haltar och genomsyras av korruption, rättssystemet är undermåligt och den sociala servicen till stora delar obefintlig.

Det osedvanligt råa och omänskliga våldet under inbördeskriget, då tiotusentals människor fick armar och ben stympade och våldtäkt var ett vanligt förekommande stridsmedel, har naturligtvis satt djupa spår hos befolkningen i Siera Leone. Det är lätt att förstå att sådant lidande kan förorsaka känslomässiga och psykologiska problem livet ut. Många sierraleonier saknar både hopp och visioner för framtiden, och detta är kanske det allra största hindret för utveckling i landet.

I flera andra länder som genomgått våldsamma konflikter har så kallade sanningskommissioner framgångsrikt använts som verktyg för att läka befolkningens känslomässiga sår och förhindra att våldet åter blossar upp. En rättsprocess, om den är rätt genomförd, kan på ett tydligt sätt markera ett slags slut på lidandet som konflikten medfört och hjälpa de drabbade att gå vidare.

De rättvist genomförda valen i Sierra Leone är ett steg på vägen mot stabil fred i landet. Glädjen över detta smolkades dock av beskedet att rättegången mot Charles Taylor för fjärde gången blir uppskjuten, denna gång med ytterligare ett halvår. Genom att upprepade gånger möta ex-diktatorns krav på nya försvarare, mer pengar och mer tid visar det internationella samfundet tydligt sin ignoranta inställning och totala okunskap om civilbefolkningens behov. Ännu mer väntan är det sista landets invånare behöver för sin rehabilitering av traumat från kriget.

Det här inlägget publicerades tisdag 21 augusti, 2007 kl. 17:27 i Konflikt, Demokrati. Du kan följa kommentarer genom RSS 2.0. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen webbplats.