Som i alla krig är sanningen ett offer och att försöka reda ut exakt vad som just nu sker i Georgien går över min förmåga. Dock tänkte jag peka på några aspekter i konflikten som på det stora hela rör den värld vi lever i.

Ryssland måste stoppas
Det verkar som att Ryssland under måndagen närmar sig huvudstaden Tiblisi och de rykten som säger att Ryssland strävar efter att omkullkasta den georgiska regeringen med president Micheil Saakasjvili i spetsen kan mycket väl vara sanningsenliga. Redan tidigare var det ryska svaret på de georgiska anfallen mot separatister bortom alla rimliga proportioner och Rysslands inkräktande på den georgiska suveräniteten måste stoppas.

Det är alldeles uppenbart att Ryssland tar tillfället i akt att testa vilja hos Georgiens försvarare. Än så länge har såväl EU och USA visat sig vara oförmögna eller ovilliga att stoppa den ryska marschen och styrkedemonstrationen. Visserligen är orden hårda men frågan är vilken effekt ord verkligen har på Vladimir Putin, som säkerligen är den som håller i de ryska tåtarna.

Jag förespråkar inte en militär vedergällning från EU eller NATO, men samtidigt är jag rädd att hård makt är det enda språk Putin idag vill förstå. 10 000 NATO-soldater i Tiblisi skulle kunna leda till ett krig mellan två av världens supermakter, men mer troligt skulle det innebära ett snabbt ryskt tillbakadragande. Men det vore onekligen ett högt spel att spela.

Att inte ingripa beroende på att det Ryssland som står på andra sidan kan synas förnuftigt, men någon gång måste foten sättas ner och näven slås i bordet. Ryssland testar i dagarna gränser och om gränsen inte går i Georgien och frågan var den går. Går den i Ukraina, Estland eller Lettland?

Värdet av EU:s och USA:s stöd
Det är när saker är som besvärligast ens vänskap sätts på prov. Det finns flera länder i forna Östeuropa som ser goda relationer med de så kallade euroatlantiska säkerhetsstrukturerna som en garanti för landets säkerhet. Vad innebär det för dessa länder om dessa skyddande strukturer visade sig vara oförmögna att skydda när det verkligen behövs? Devalveras värdet, eller blir kringliggande stater än mer ivriga att på allvar inkluderas i de euroatlantiska säkerhetsstrukturerna? Personligen tror jag att länderna får sig en tankeställare. De har varit ivriga länge. Nu riskerar de bli desillusionerade.

Städningen av EU:s bakgård
Förvisso har USA intressen i Georgien som innefattar såväl pipelines som militärbaser, men det är på EU:s bakgård som kriget förs. EU handlar främst om ”soft power” och är världens främsta användare av sådan. Men för att vinna den respekt som krävs för att vara den enhetliga stormakt EU vill och borde vara krävs också möjligheten att kunna använda sig av, eller åtminstone hota med, ”hard power”. USA har båda sina militära händer upptagna. EU har chansen att agera snabbt och förhoppningsvis kan Georgien göra Makedonien sällskap som framgångsrikt exempel på direkta och akuta fredsskapande insatser.

Saakasjvilis missbedömning
Det går inte att diskutera frågan i Georgien utan att diskutera presidents Saakasjvilis uppenbara missbedömning av den ryska reaktionen. Möjligen missbedömde han också stödet från EU och USA. Den ryske FN-ambassadören Vitalij Tjurkin gjorde under gårdagens möte i FN:s säkerhetsråd en långsökt koppling till hur Saddam Hussein fullständigt missbedömde vad den amerikanska responsen skulle bli på invasionen av Kuwait. Är det måhända så att Saakasjvilis agerande av USA anses som så klumpigt att de helt enkelt låter ett ryskframtvingat regeringsskifte ske? Otänkbart är det inte, men ett Georgien som lyder under Ryssland vore hårdsmält för USA, såväl geopolitiskt som symboliskt.

För den intresserade rekommenderas UN-webcast från säkerhetsrådets möte (kanske främst de sista 10-15 minuterna) under söndagskvällen, likaså de efterföljande uttalande till media från USA och Ryssland. Diplomati när den är som mest intressant och lättillgänglig.

Dock får aldrig konflikter likt dessa reduceras till diplomatiska spel och något intressant för den utrikespolitiskt intresserade att fundera i kring. Människor dör, förlorar sina hem och drivs på flykt. Precis som vanligt i krig. Den här gången är dessutom CNN på plats.

Det här inlägget publicerades tisdag 12 augusti, 2008 kl. 1:12 i Konflikt, EU. Du kan följa kommentarer genom RSS 2.0. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen webbplats.