Vad håller Ryssland på med?
Jag sitter och funderar på Rysslands formella erkännande av Abchazien och Sydossetien*. Efter flera års studier inom internationella relationer och ett gediget intresse av internationella skeenden så letar jag febrilt efter en trovärdig förklaring av Rysslands agerande. Rysslands officiella svar är att det inte hade något val än att erkänna separatistregionerna på grund ut av Georgiens agerande. Jag letar dock efter den “riktiga” anledningen till Rysslands agerande. Den just nu rådande inställningen verkar vara att Ryssland upplevt sig som förödmjukat sedan Sovjetunionens fall och vill återfå sin status som supermakt. Det låter så väldigt taffligt och var är logiken bakom? Menar man att krigandet och de otroligt stora ekonomiska och politiska risker Ryssland nu tar beror på sårad stolthet?
Först letar jag efter den geopolitiska logiken. Tillgång till Svartahavet är inte trovärdigt. Faktum är att inga viktiga landvinningar tycks göras alls. Ideologiska anledningar? Vi talar om marknadsekonomier som egentligen troligtvis skulle må bättre av att handla med varandra. Georgien har ju bland annat singlat upp som en betydande vinproducent för den ryska marknaden. Resurser då? Det verkar befängt att Ryssland skulle göra sådana drastiska drag för att säkra olja eller gasfält. De har inga problem med att sälja och utnyttja de resurser de redan besitter. Faktum är att Rysslands enorma resurser leder till komplicerade förhållanden där EU är beroende av rysk olja och gas, medan Rysslands hela ekonomi står och faller med energiexport för vilken EU betalar betydligt mer än andra konsumenter. Detta gör blocken till interdependenta. Nä, en sårad stolthet är konstigt nog den förklaring som ligger närmast till hands.
Man kan spåra Rysslands sårade stolhet ända tillbaks till Sovjetunionens fall. Putin har ju kallat det “den största geopolitiska katastrofen under 1900-talet”. Under tiden har bombningarna av Kosovo 1999 skruvat om kniven i såret. Zbigniew Brzezinski skriver i senaste numret av TIME att den ryska administrationen aldrig helt accepterat de republiker som erkände sig självständiga efter Sovjet. Vidare menar författaren att de till och med ser dem som politiska hot. Nu verkar Georgien ha missbedömt situationen och lider nu under sviterna av den ibland benämnda “Kosovo-effekten“. Den innebar att separatister runt om i världen skulle få nytt mod i och med Kosovos erkännande. Av just den anledningen erkände aldrig Georgien Kosovo. Ironiskt nog verkar dess suveränitet få lida. Rysslands oproportionerliga användande av våld är kanske det sorgligaste i hela historien. Ryssland torde ha skrämt upp både Moldavien och Azerbadjan om de nu skulle få samma ideér som Saakasjvilis. Fler missbedömningar är kanske inte att vänta i den närmaste framtid. Vidare är händelserna dåliga nyheter för kanske främst Ukraina. En inflytelserik NGO menar till och med att EU borde skydda Ukraina. Ukraina och Ryssland har sedan tidigare ett ansträngt förhållande i energifrågor då Ryssland vid upprepade tillfällen stängt av tillflödet, officiellt på grund ut av uteblivna betalningar. Kanske farligare är de anklagelser som säger att Kiev bistod Georgien med vapen under oroligheterna. Andra mer nyliga händelser är USA och Polens överrenskomelse om vapensköldar som förargat Ryssland som anser det vara en återgång till kalla krigets logik. USA försäkrar om och om igen att sköldarna är till för andra hot, men faktum är att Ryssland har en poäng. Varför ska EU förarga Ryssland med att gå med på USAs krav på vapensköldar som kanske inte ens fungerar? Sedan kan man komplicera det hela med att Polens agerande tycks tyda på att de inte anser sig kunna förlita sig på EU i händelse av ryska aggressioner. Så vad borde nu hända?
Min blogg-kollega och vän Herr Engström skrev om vikten av att väst nu sätter ner foten. TIME artikeln på ämnet är inne på samma spår. Jag måste hålla med, men undrar hur det konkret skulle se ut. Hittintills vet vi att USA tränar Georgiens armé. USA och EU har skickat betydande summor pengar och förnödenheter till de krigsdrabbade områdena. Vidare, rapporterar EUObserver om att bland andra Sverige har föreslagit att man ska frysa de pågående avtals-förhandlingarna mellan EU och Ryssland, hålla Ryssland utanför WTO och slutligen att bojkotta vinter-OS 2014 som går av stapeln i Ryssland. G8 medlemskap och NATO-relationer är andra saker som nämnts. Ryssland svarar dock agressivt på dessa ideér och menar plötsligt att Ryssland inte behöver WTO. Det verkar tyvärr som om Ryssland har bestämt sig för att köra den hårda linjen mot väst. Läskigt är också att när USA skickar förnödenheter sjövägen till Georgien riskerar de stå öga mot öga med den Ryska marinen.
Situationen är på ytan farligt jämförbar med kalla kriget, fast ändå inte. Den ekonomiska integrationen är betydande, speciellt mellan EU och Ryssland. Den ideologiska schismen är borta. Ryssland är idag en, mer eller mindre, fungerande marknadsekonomi. Revolutionen av kommunikationsmedel i och med internet borde försvåra den propaganda som ofta karektäriserade det kalla kriget. Den geopolitiska situationen är klart mer komplex än de block som utgjorde kalla krigets parter. Detta borde försvåra en återgång till blockpolitik.
Min slutsats är att den sårade stolheten hittintills tycks vara den (osannolika) orsaken till Rysslands agerande. Jag har svårt att godta den och väntar spänt på om det dyker upp en mer logisk förklaring. Jag ska spåna vidare men tror den kommer hamna mer åt en oväntat stark vilja hos ryssen att etablera en multipolär ordning med Ryssland som stark aktör med Kina och USA (kanske också EU) som främsta konkurrenter.
*(stavningen skiljer sig åt beroende på var man läser, jag valde vår utrikesministers senaste blogginlägg på ämnet som referens)