Dilsa Demirbag Sten är den senaste i raden att kritisera utrikesminister Carl Bildt för hans aktie- och optionsinnehav i oljeindustrin. I en krönika i senaste numret av Fokus skriver hon att hans förlutna inom oljeindustrin samt hans värdepapper, värda c:a 7.5 miljoner, i Vostok Nafta och Lundin Petroleum gör honom till en opålitilig representant för Sverige. I avtal om framtida energiförsörjning mellan Ryssland och EU måste Bildt framstå som en trovärdig förhandlare och därmed avsäga sig sitt innehav. Så inleder krönikören sin artikel. Men fortsättningen låter oss förstå att hon i huvudsak är mot Bildt som utrikesminister över huvud taget.
För det första så har Bildt ett antal styrelseposter bakom sig inom moraliskt tvivelaktiga företag som Lundin Oil och Vostok Nafta. Båda har flertalet gånger blivit kritiserade av NGO:s för sina inblandningar i oroshärder och åsidosättande av mänskliga rättigheter. Detta ska föras fram i ljuset. Men, samtidigt har Bildt också agerat fredsmäklare i forna Jugoslavien, både som FN samt EU representant. Om både FN och EU sätter tilltro till Bildt varför skulle inte Sverige kunna gör det? Jag skulle med glädje se Demirbag Sten nominera en mer trovärdig, kompetent och engagerad utrikesminister ur högerblocket än Carl Bildt.
Bildts innehav och tidigare erfarenheter inom energiområdet borde istället ses som en enorm fördel. Han, om någon, inser de oerhörda resurser Ryssland besitter i form av olja och gas – nödvändiga för europeisk tillväxt och välfärd. Kanske är det något cyniskt men han om någon inser de realpolitiska förrutsättningar som situationen innebär. En alltför altruistisk och snäv inställning till stundande förhandlingar kan leda till mer besvär än nytta för regionen. Ryssland och EU är interdependenta (ömsesidigt beroende), men i en värld där resurskonkurrens tycks ett allt allvarligare hot kommer Ryssland inte ha några större besvär att få tag i köpare av sina råvaror. I händelse av brytning med Ryssland måste ett fortsatt oljeberoende EU däremot se sig om efter andra leverantörer för ett fortsatt stadigt flöde. Själv tror jag på en fortsatt reducerad förbrukning av fossila bränslen för att kunna minska riskerna och beroendet. Miljöarbete är framtiden för ett fortsatt växande EU.
Slutsatsen är att Dilsa Demirbag Sten har en genomgående negativ inställning till Bildt vilket grumlar hennes omdöme av honom som utrikesminister. Sverige kan inte få någon bättre i rollen som förhandlare i framtida energiavtal. Min inställning är att Bildt är professionell nog att inte låta personlig vinning föregå regional säkerhet.
Jag instämmer. Men nog är det bra att Bildt till slut meddelade att han säljer av sitt aktieinnehav Vostok Nafta. Framförallt borde han vara tillräckligt smart för att inse att det skulle vara en alldeles för enkel poäng att slå ner på i ett förhandlingsläge inom Sverige och inom EU.
Jag har alltid förvånats över Bildts portfölj och inte minst hans styrelsepost i Lundin Oil. Företaget har förekommit i flera mindre smickrande sammanhang och även om jag inte håller det för troligt att bolaget är fullt så fasansfullt som det stundtals framhålls torde dess blamerade ryktbarhet vara nog för att avskräcka en person av Bildts karaktär från vidare samarbete. En mönsterstat för en hållbar utveckling inom energipolitik kan inte företrädas av en minister upp till knäna ståendes i sudanesisk olja – för hans egen trovärdighet måste vår utrikesminister frånträda sina privata uppdrag inom oljeindustrin utan att vare sig fäkta eller försvara dem. Förvärvets natur är sådan att en ursäkt omöjligen skulle gynna Bildts anseende – tvärtom – samtidigt som det skulle uppfattas som hyckleri att försvara det. Det finns inte utrymme för några pudlar – allt vi behöver nu är en kall kalkon och nästa fråga.