Det går ganska fort att konstatera att miljöfrågor i 2007 års utrikesdeklaration har en stor roll att spela. Redan i den tredje meningen statueras “vikten av att främja demokrati, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling genomsyrar den svenska utrikespolitiken”. Med hjälp av en väldigt enkel statistisk analys, är det möjligt att konstatera att ord som innefattar “miljö” nämns åtta gånger; ord med “klimat” i situationer som syftar på väderklimat nämns sex gånger; och “hållbar utveckling” nämns tre gånger. Om dessa siffror ska leverera någon slags mening, måste de självklart även sättas i relation till tidigare utrikesdeklarationer. I 2006 års deklaration nämns “miljö” endast fyra gånger; “klimat” noll gånger; och “hållbar utveckling” två gånger. I 2005 års deklaration nämns “miljö” endast tre gånger, “klimat” noll gånger; och “hållbar utveckling” en gång.

Vad får vi ut av denna statistik? Vad som kan sägas är att det inte kan anses statistiskt signifikativt att använda detta i syfte att jämföra olika regeringars eller utrikesministrars miljöengagemang, eftersom att vi inte har möjlighet att innefatta variabler för inom vilka sammanhang dessa begrepp används. Det finns heller ingen nytta i att maskera miljöfrågor i en politisk grön, röd eller blå färg. Istället kan man tänka sig att vi måste ta en normativ och subjektiv moralisk position och fokusera på frågor som: Hur ser miljösituationen ut? Hur hänger miljöproblem ihop med andra globala och lokala världsproblem? Vad kan göras? Vad bör göras? och så vidare.

Vi kan däremot konstatera, med den simpla statistiken som grund, att miljö tenderar att spela större och större roll, och är något som inte bara individer, företag eller internationella organisationer på ett eller annat sätt tvingas förhålla sig till, utan även statsmän och politiker. Detta är således något utrikesdeklarationen är ett bevis på, och dess förhållande till miljö är följande:

Miljösituationen i Östersjön uppmärksammas, och kräver förbättrande insatser. Insatser mot klimatförändring och “det ökade trycket på ekosystemet” kräver ett förvaltande av den ekonomiska och teknologiska utveklingen, vilket förväntas ge bättre förutsättningar för kraven av en hållbar livsmiljö. Det konstateras att hoten mot vår säkerhet, levnadsvillkor och gemensamma framtid har globaliserats, delvis på grund av klimathotet. Det är således av vikt att höja ambitioner på statlig, regional (EU) och internationell (FN) nivå. Den nya rapporten (summering här) ifrån FN:s klimatpanel (IPCC) kräver största allvar, samt att ett pådrivande av EU som ledande inom framtida klimatförhandlingar (i synnerhet när Kyotoprotokollets mål ska omförhandlas 2012) är av största vikt. Detta är något som poängteras vidare som punkt tre, under utrikesministers avslutande lista av prioteringsområden.

Det är möjligt att konstatera att fokus på utnyttjandet av frihandel, ekonomisk utveckling och teknologiska lösningar är större än försök att reglera levnadsbeteende som miljöstrategi, vilket inte överraskande följer Sveriges generella utrikespolitiska linje. Det är också möjligt att belysa en stor tillit till regionala och internationella institutioner inom hållbar utveckling. Detta går således i linje med utrikesminstern allmäna hållning om att “globala utmaningar kräver gemensama lösningar”.

Det här inlägget publicerades måndag 26 februari, 2007 kl. 10:16 i Miljö/Energi, Svensk utrikespolitik. Du kan följa kommentarer genom RSS 2.0. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen webbplats.