18 sekunder att byta en glödlampa.
EUs ledare lyckades faktiskt. Med lite, eller mycket, diplomati har Europa nu ett mål i kampen mot vår jords uppvärmning. Österrike stretade emot och Frankrike var som vanligt lite obstinata. Lite luddigt är det men vi kan hjälpa dig med en dummie över vad som beslutats, en snabbanalys och framtidsutsikter. Slutligen kan vi berätta att det tar 18 sekunder att byta en glödlampa.
EUs ledare beslutade häromdagen att:
- EUs samlade CO2-utsläpp ska sänkas med 20% till 2020, från 1990’s nivåer.
- 20% av den samlade energianvändningen ska komma från förnybara energikällor.
- 10% av alla transporter ska köras på förnybara bränsle.
Så enkelt är det och detta är bara EUs inre mål. Utåt så hoppas EU kunna agera normgivare för resten av den utvecklade världen. Den vansinnigt viktiga post-2012 processen är i fullgång och ju snarare en överrenskommelse kommer, ju bättre.
Kyoto-protokollet till UNFCCC-överrenskommelsen har en gräns till 2012 och måste omförhandlas. EU kan tänka sig öka CO2-minskningsmålet till 30% till 2020, om resten av världens utvecklade länder kan gå med på samma sak. Målet till 2050 är 60-80%. Genomförandet ska ske genom flera åtgärder men bla via utökande av Emission Trading Systems (EMT), teknologiöverföring och nedskärning i flyg- & båtutsläpp. Andra konkreta förslag som introducerats är direktiv på användning av energisnåla glödlampor. Liknande förslag försöker genomföras i Australien och kanske i Californien.
EUs energipolicy har tre huvudingredienser;
- säkra tillgång,
- säkra europas konkurrensstyrka och möjlighet till energi med överkomliga priser,
- kämpa mot klimatförändringar och för en hållbar miljö.
Vad den speglar är den återkommande “nya” synen på energi. Det är en säkerhetspolitisk fråga. Främst med tanke på utvecklingen i Ryssland och Europas energiberoende av den tveksamt demokratiska staten. Det är en ekonomisk fråga som bäst beskrivs i Sterns rapport. Det är en miljöfråga då vår nuvarande konsumtion och produktionsnivå och sätt inte är resursmässigt hållbara. Det är en social fråga för de människor som lever i konfliktdrabbade områden som hamnar i kläm mellan intressenter. Energi är helt enkelt en samhällsvid fråga och kräver därmed en insats från var och en. Tyvärr kommer individen inte se detta som självklart utan EU har nu gjort en insats i att reglera in en bättre miljö. Svensken använder en förbluffande liten del olja, men tyvärr är problemet inte bara regionalt utan globalt.
Som EU Observer undrar så dyker frågan ofta upp om vem som ska betala?
För den medvetne så kommer Stern-rapporten väl till pass. Den kommer fram till att 1% /år av globalt BNP måste investeras i kampen mot global uppvärmning. Om inte detta sker, så riskeras kostnader på upp till 20% av det globala BNPt i det största “market failure” världen har skådat. Om man inte tror på Stern så enligt EU kommer teknologiförbättring och ökad medvetenhet minska effekten på ekonomin av minskningen. Samtidigt ser många en framtid i förnybarenergi teknologi och kraftiga investeringar görs på detta område. Det krävs en sk holistisk syn på saken.
Situationen inför framtiden är förvånansvärt mycket bättre idag än den var för en vecka sedan. Men fortfarande finns det kvar frågor i EUs energipolicy. Fortfarande har inte den konkreta uppdelningen om vem som ska bidra med vad till det samlade målet lösts. Frågan är också hur mycket kärnkraft ska få utgöra förmildrande omständigheter, en kärnfråga för Frankrike. Lösningen är just nu en vag formulering.
Men vad som än finns kvar att besluta så har vi sett ett samlat EU arbeta för en bättre värld. Reinfelt kallade händelsen “historisk”. Chirac likaså. Jag är inte sen att sålla mig till skaran.