Nya problem i klimatförändringens bakvatten

The Guardian skriver i sin nätupplaga om Kanadas användande av militära medel för att muta in arktisk mark. Ryssland har tidigare hävdat att de äger rätten till halva Arktis medan Danmark, Norge och USA också menar att de har markrättigheter. Dispyten om Arktis har inte tidigare gjort större väsen av sig då istäckena legat tjocka, men i samband med smältande isar har mark blottats som tros innehålla enorma mängder olja och naturgas. Naturresurserna blir plötsligt möjliga att komma åt och Arktis framtid är nu mer oviss.

Det är nästan ironiskt att på grund utav våra oljeutsläpp frigörs ännu större resurser (enligt vissa större än 18% av världens oljetillgångar) som kan användas till att släppa ut ännu mer koldioxid. En annan ironisk detalj är att USA vägrat skriva under United Nations Convention on Law of the Seas (UNCLOS II) från 1982 som reglerar hur hav och sjöar ska användas och vem de ska tillhöra. Om USA hade varit med i konventionen hade de kunnat hävda hälften av Arktis. Inom det republikanska partiet i Washington höjs röster om missade chanser och att en underskrift kanske hade varit på sin plats.

Det är inte bara olja och gas som hägrar. Stora fiskbestånd, kol, mineraltillgångar och inte minst transportvägar ger potentiella fördelar med att muta in arktisk mark. En studie menar att den arktiska passagen kommer vara öppen i 120 dagar om året tillskillnad från dagens 20-30 dagar. Då öppnar sig en rad andra frågor upp för diskussion och ännu en gång sätts världens länder på prov i sin förmåga att hantera internationella konflikter fredligt. Än en gång är det kampen om resurser som är den potentiella konfliktorsaken. Det kommer bli väldigt intressant att följa den fortsatta utvecklingen i frågan om vem som ska få ta del av Arktis snart blottade naturtillgångar.