Miljö, säkerhet eller båda?
Komplext är ett av de vanligare orden man stöter på i artiklar om miljö och säkerhet. Jag gillar inte alltid ordet, det ger en en känsla av oöverskådlighet. Men efter att ha skummat igenom Carl Bildts tal vid IISS slog det mig återigen hur många vinklar det finns på klimatförändringen. Få är de som fortfarande tror på att klimatförändringen inte äger rum. Skönt är väl det. Ofta undrar jag om skeptikerna även satt och skrek på 80-talet när vi som då gick i skolan lärde oss om växthuseffekten. Klimatskeptiker är ett av mina favorittema. Klimatförändringens följder ett annat. Åter till Calle. Vad han menar i sitt tal är att kärnkraft kommer bli en viktig del i många länders insats mot koldioxid-utsläpp. Oljan kommer också ta slut och länder som Kuwait funderar på att ransonera och ersätta den med kärnkraft. Carl Bildt menar att många länder funderar på samma utveckling. Kärnkraft kommer bli vanligare i länder som kanske inte är mest lämpade för att ha ansvaret. Han drar vidare länken mellan civil och militär användning. Ökad civil användning medföljer ökad risk för militär användning. Det finns många liknande och ibland oväntade följder av klimatförändringen.
Ryssland mutade förra året in botten under Arktis. Det antas finnas värdefulla näturresurser under lagren av is. Smältande glaciärer har blivit ett av klimatförändringens signum och följderna verkar onekligen reella. Som vi skrivit förrut har flera andra länder anspråk på Arktis. Naturresurser och transportvägar hägrar och i takt med att viktiga råmaterial blir ovanligare och svårare att utvinna världen över, blir dragkampen om de som finns hårdare. Oljepriset når osannolika nivåer. Vilket är en bidragande faktor till kanske en av de mest aktuella världsproblemen just nu, matpriser.
Brödprotesten från franska kvinnor var en av de händelser som utlöste franska revolutionen. Världsledare vet att problemen med matpriser kan få ödesdigra konsekvenser. Dålig konjunktur gör folk deprimerade men stigande brödpriser leder till upplopp. Den pågående matpriskrisen fick också en prominent plats på årets Davos agenda. Faktorerna som influerar brödpriserna är många och komplexa. Men klimatförändringen har en stor del. Först och främst dåliga skördar. Ömsom varmare/torrare och kallare/blötare gör det svårare för bönder att hålla skördar på höga nivåer. Risken med naturkatastrofer och ovanliga väderförhållanden i takt med klimatförändringen. Vi har åtmistonde kommit fram till att något måste göras. En del länder satsar på bio-bränsle och leverar jordbruksersättningar för tex soja och majs. Detta gör att vete inte odlas tillräckligt och bidrar till stigande brödpriser. Klimatförändringen har således dubbelt påverkat stigande matpriser.
Kanske det mest påtagliga hotet mot säkerhet kommande från klimatförändringen kommer ironiskt nog från torka och översvämmning. I Sudan betäcknas ofta de pågående konflikterna som kulturella krig. Dock ligger det nog mycket i det faktum att nederbörden har minskat med 40% i norra Darfur det senaste århundradet. Kampen om vatten och slutligen överlevnad ökar konfliktrisken och breder ut en grogrund för extremism och väpnat våld. Det är få konflikter som idag inte kan härledas till kamp om resurser, distribution av resurser eller avsaknaden av resurser. Klimatförändringen kommer endast öka dessa risker. Översvämmningar i Bandladesh har blivit ett andra praktexempel. Vad händer när miljontals människor blir “miljöflyktingar” då deras land översvämmas av stigande vattennivåer? Indien har annonserat att de tänker bygga ett taggtrådsbeklätt stängsel mot den Bangladeshiska gränsen. Öar i Stilla Havet har skrivit på avtal med länder om att bli omhändertagna när deras land slukas av vågorna. Katrina som drabbade USA ledde till anarki. Sannerligen har klimatförändringen starka säkerhetsimplikationer.
En tysk rapport har fastställt fyra följder av klimatförändringen som ökar risken för konflikt: torka och översvämning, minskad matproduktion, förstört eller minskad färskvatten, och slutligen, miljöflyktingar. Dessa är oehört komplexa samband. Konflikter sprungna ur någon av dessa orsaker kommer säkerligen i många fall maskeras av tex kulturella skillnader.
Slutligen kan man komma fram till att säkerhetsrisken med klimatförändringen måste nå ut i stugorna. Att köpa Krav-märkt mölk kan vara en insats för världfreden. Även om sambandet är komplext.
tisdag 8 april, 2008 kl. 15:01
Så sant så sant. Vill man bidra ytterligare till komplexiteten går det att bygga vidare på det resonemang som berörs ytligt i ingressen och fråga sig vad det innebär för världsfreden att beroendet av fossila bränslen måste, och kommer, att minska.
Länder som idag har en osannolik ekonomi byggd till stor del på ojleexport riskerar att i varierande grad falla samman. Vad händer med dessa länder den dag oljan inte längre kan göra dem rika. Och hur kommer Västvärldens inställning till dessa länder förändras när de inte i samma utsträckning är beroende av oljeländer? Och hur kommer då oljeproducerande länder att reagera när de inte längre klias på ryggen?
Vill på intet sätt mena att detta är ett större problem än de som belyses ovan - bara att det också skulle kunna bli ett problem.
onsdag 9 april, 2008 kl. 15:22
Kan inte låta bli att göra en inflik och understryka att den gode Carl, någon okonvetionellt, nyligen kallt konstaterade att sverige är en av de stora vinnarna i frågan om den globala uppvärmningen. Givetvis utan att på något sätt se det som någonting gott. Faktum är dock att det finns ganska kraftiga regionala variationer mellan hur världen “drabbas” av ett varmare klimat, och de flesta har faktiskt inte påverkats särskilt mycket alls - än! Det gör även att kopplingen varmare klimat och höga matpriser kanske inte erbjuder någon särdeles bra förklaringsmodell. Givetvis finns det en koppling mellan problemen, och den är mycket riktig att en del av “mat” produktionen nu går till framställandet av alternativa bränslen. Men det är således inte klimatförändringen som sådan som är orsaken, utan vårt sätt att bemöta det hotet.
Matpriserna har ökat dramatiskt på många hålle de senaste, låt säga, 2 åren. Klimatet förändring under samma tidsperiod är omätbar. Eftersom marknaden styrs av tillgång och efterfrågan så skulle det rimligtvis betyda att tillgången, beroende på det förändrade klimatet, drastiskt minskat. Det är inte sant. De producerande jordbruksarealerna i världen ökar, inte tack vare det varmare klimatet, men på grund av den ökade efterfrågan. En del av denna produktion går, som vi tidigare konstaterat, till alternativa bränslen. Problemet är bara att idag, tillskillnad för bara några år sedan, så är det inte längre lönsamt att producera spannmål för energi. Det är flergånger bättre betalt att göra det för matproduktion. Fråga bara alla de svenska bönder som under senaste fem åren tecknade avtal med energibolagen. De får ofta bara en fjärdedel av priset för sitt vete idag jämfört med om de skulle kunna sälja det på världsmarknaden. Således vill alla producera brödvete snarare än energi.
Så om tillgången inte minskat, men priset ökat, då måste det bero på att efterfrågan på samma sätt ökat? Ja, men inte på spannmål. Snarare är det så att världen håller på att bli lite för rik, fler och fler toppkonsumenter flyttar upp en trofisk nivå som det så vackert heter på ekologspråk. Bakom det ökade priset på spannmål ligger nämligen den ökade efterfrågan på kött. Kineser, Indier och inte minst Européer vill, och har råd, att äta kött i betydande mängder. Och för att återgå till det ekologiska systemet så känner vi ju till näringspyramidens regler, 90% av energin per trofisk nivå går förlorad. Dvs, den areal som genom spannmålsproduktion kan föda 10 personer, kan genom köttproduktion (primärkonsument: läs ko) bara föda en.
I den enklaste av världar så kan man ju snabbt räkna ut att om biomassan toppkonsumenter ökar med 1% så måste biomassan hos primärkonumenterna öka med 10% för att balansen ska hålla och då kräver det 100% större biomassa från producenten. Dvs att dubbelt så stora arealer måste gå till djuruppfödning. Nu tror jag inte människan är så mekanisk i sitt energiintag att biomassa är den bästa utgångspunkten, men principen gäller.
Välfärden är boven i dramat, och kanske riskerar vi att hamna i en motsvarande situation som den inför franska revolutionen, att ‘folket inget bröd har’. Frågan vi inte ska ställa oss då är ‘om dom inte kan äta kött istället’?
måndag 14 april, 2008 kl. 22:22
Ah, min gode Erik! Många har våra bataljer varit och du är alltid en god sparringpartner!
Jag hävdar givetvis inte att uppvärmningen är en ensam bov i dramat, det skriver jag inte heller…och givetvis skapar vårt sätt att bemöta den stora problem. Inte minst västs enorma sug efter grödor som kan användas till bränsle! Att fokusera på odlad biomassa som substitut för fossila bränslen verkar ofta befängt. Det är dock några punkter du misstar dig i din analys.
1. Varierande resultat av uppvärmingen absolut, vi kanske till och med får sydfranskt klimat här. odla vindruvor osv…men vad tror du då händer i Frankrike när de ska tampas med nordafrikanskt klimat? Något man måste komma ihåg, och som jag vet att du erik vet, är att det som är dåligt för världen är dåligt för oss. Bara för att Sverige inte tycks lida direkt så tro mig, vår rikedom är direkt beroende av hur drabbade länder lyckas tampas med uppvärmingen. Vi lever i en kliché, en global interdependent värld!!!
2. Den globala uppvärmingen påverkar redan klimatet, hur mycket vet vi inte.
3. Svenska spannmålsbönder i all ära men deras avtal gör ingen större skillnad på världens spannmålspriser. Testa ihållande torka i Australien och flera års dålig skörd i Europa som värre exempel. Försök också igen med att kolla upp hur det ligger till med jordbruk för energi, ökningen är slående…
4. Tillväxt och efterfrågan: världen växer med 1.7% i befolkning om året, jordbruksproduktionen med 1 % och ekonomisk utveckling med enormt mycket mer. Som du säger, vi konsumerar för mycket. Men att flytta ner en trofnivå verkar inte rimligt, köttätande verkar jobbigt nog vara sammankopplat med ekonomisk utveckling, tyvärr är trofnivåer en ngt idealistisk och naiv lösning. MEN att äta mindre kött är, som du säger, en otroligt bra insats för miljön…
Det bästa vi kan göra, tror jag, är att äta mer miljömedvetet; tex säsongsbetonat, lokalproducerat, kravmärkt, fair trade osv osv, samt att göra allt vi kan för att minska CO2 utsläppen.
Man kan vara skeptisk till om vi verkligen kommer kunna hejda CO2 utsläppen. Men jag är mycket mer skeptisk till att man kommer kunna hindra ekonomisk utveckling , som jag tror dock inte den är farlig i sig..även om de båda just nu verkar djupt sammanvävda!
onsdag 16 april, 2008 kl. 14:17
Undrade just när första “jabben” skulle komma!
Först vill jag bara understryka, och föra metaforen vidare, att vi båda faktiskt boxas, vi står i samma ring med motsvarande approach. I grund och botten tror jag vi ser samma problem men från lite olika håll.
Vad jag försökte förtydliga var att klimatet inte ligger bakom ökade matpriser utan mänskligt agerande och oturliga ekonomiska incitament. Som vi vet är den globala handeln med jorbruksvaror den kanske mest styrda och “ofria” markanden i världen idag. Allt grundat på en nostalgisk tro på öppna landskap och en mycket stark lobbyism. Den dystra sanningen är att den överproduction som den utvecklade jorbruksvärlden står för, är den som både mättar och svälter människor världen över.
När världens enorma spannmålslager under 90 och tidigt 2000 tal kom att uppfattas som ett ekonomiskt problem för världsmarkanden började den politiska styrningen av jorbruksproduktionen svänga. Inte minst på grund av anklagelserna som riktades mot väst för prisdumpning på världsmarknaden. Det är inte, som du antytt, felaktigt att se till sveriges jorbruktsproduktion för att förstå den globala marknaden, helt enkelt därför att det är utvecklade jordbruksländer som sverige, USA, Australien, Frankrike osv, som styr världsmarknadspriset. Inget av dessa länders jordbruk kan överleva på den nationella marknaden endast, eller sälja sina varor till ett verkligt världsmarknadspris. Därför måste det till jordbrukssubventioner.
Tidigare var subventionerna ofta productionsbestämda, dvs. en given summa för varje producerat ton etc. Därför var det ekonomiskt sunt att “överproducera”. I takt med nyss nämnda problem om prisdumpning, började man i större utsträckning införa “smarta subventioner”, oberoende av produktion eller till och med subventioner för att motverka produktionsöverskott och prisdumpning. I Sverige var, och är, det vanligen mer ekonomiskt gynnsammt att ställa producerande mark i träda, plantera skog, energiskog eller omvandla den till våtmark eller betesmark. Samma smarta subventioner har antagits i nästan alla moderna jorbruknationer världen över och har lett till att spannmålsreserverna har minskat, prisbilden marknadsanpassats. En större del av spannmålet på världsmarknaden kommer därför ifrån mindre utvecklade länder som fortfarande förmår finna ekonomisk lönsamhet i att producera spannmål utan subventioner. Tyvärr är det även dessa länder som påverkas mest av reella prisförändringar på hela jordbruksmarknaden, och som snabbast ställer om sin produktion. Med konjunkturens uppgång i ostasien har efterfrågan på kött gått upp. Därför pekar den fria marknadens styrning åt samma håll som den politiskt ekonomiska styrningen i väst - bort från spannmålsproduktion. Priset på kött ökar mer än på spannmål, därför omställs stora arealer i länder under utveckling för köttproduktion, spannmål går till köttproduktion i I-länder och detta samtidigt som det fortfarande inte är lönsamt för dessa länder att producera spannmål själva. Världens fattiga länder har en för låg produktion för att kunna både tillgodose den nationella marknaden och exportera. Allt med resultatet att fattiga människor, som förblir lika fattiga som vanligt inte har råd att köpa ens det spannmål de producerar själva.
Resultatet i stort blir att alla tidigare överproducerande länder samtidigt anpassar sin produktion efter den ökade efterfrågan på kött, så mycket att dåliga skördar ett år påverkar den marknad som tidigare stabiliserats av världens stora spannmålsreserver, en gång källan till allt ont.
Det är dock ett övergående problem. Länderna under utveckling, dem där som fortfarande reagerar på den fria marknadens incitament, kommer finna en balans mellan kött och spannmålsproduktion. I-världen kommer öka produktionen och de fattiga länderna kommer få råd att kompensera sin underproduktion med spannmål från den överproducerande världen.
Sen ska jag väl passa på att ducka för några jabbar också. Nej jag tror inte att det som är dåligt för världen är bra för oss - det var därför jag tryckte på att Carls uttalande var kontroversiellt. Men jag tror heller inte att, ur ett globalt perspektiv, uppvärmningen nödvändigtvis kommer leda till en försämrad jorbruktproduktion. Det kan mycket väl betyda det omvända, ur ett svensk perspektiv kan jag med ganska stor säkerhet säga att ett varare klimat skulle öka produktionen, på andra håll i världen skulle den minska. Frågan är bara om ökningen, på det hela taget, kommer vara större än den globala minskningen. Med tanke på var i världen man nu producerar mest så tror jag att den skulle öka. De flesta utvecklade produktionsländer skulle gynnas om deras säsong förlängdes. Jordbruk är i betydligt större utsträckning beroende på teknologi och kunskap än geografi och klimat. Fler och större skördar i de redan högproducerande länderna skulle mycket möjligt mer än kompensera för productionsförluster i redan lågproducerande, fattiga, länder. Därmed inte sagt att något av det skulle komma de fattiga länderna till gagn - dem är fortfarande de stora förlorarna. Men det är en politisk, dvs, mänsklig sak att lösa.
torsdag 17 april, 2008 kl. 8:49
Jävla fucking nördar,
Hälsningar,
Stiff.
torsdag 17 april, 2008 kl. 17:50
“Va snäll mot nördar - förr eller senare kommer du arbeta för dom” Bill Gates
måndag 7 juli, 2008 kl. 13:59
[…] Den omedelbara risken är att vårt samhälle inte ser den farliga cirkel som kontroversen kortsiktighet vs långsiktighet kan åstakomma. Vi har här tidigare diskuterat hur man kan koppla klimatförändringar med dagliga situationer. Enligt rapporten: matpriserna har ökat pga majs blir bränsle istället för mat. Detta har lett till att 100 miljoner människor är försatta i fattigdom vilket leder till problem och till och med upplopp världen över. Människor dör i sviterna av ökade matpriser. Detta är det första en regering och en omvärld bör fokusera på. […]
onsdag 19 november, 2008 kl. 0:44
Hela frågan måste lösas långsiktigt med forskning och teknikutveckling. Dagens kortsiktiga fokus på att hitta marginellt bättre metoder/processer/produkter leder inte hela vägen fram. Vi måste släppa talet om 2015 och fokusera på 2050 istället. Det är då ny teknik skall ha ersatt fossil energi.