Hälsningar,

Stiff.

Först vill jag bara understryka, och föra metaforen vidare, att vi båda faktiskt boxas, vi står i samma ring med motsvarande approach. I grund och botten tror jag vi ser samma problem men från lite olika håll.

Vad jag försökte förtydliga var att klimatet inte ligger bakom ökade matpriser utan mänskligt agerande och oturliga ekonomiska incitament. Som vi vet är den globala handeln med jorbruksvaror den kanske mest styrda och “ofria” markanden i världen idag. Allt grundat på en nostalgisk tro på öppna landskap och en mycket stark lobbyism. Den dystra sanningen är att den överproduction som den utvecklade jorbruksvärlden står för, är den som både mättar och svälter människor världen över.

När världens enorma spannmålslager under 90 och tidigt 2000 tal kom att uppfattas som ett ekonomiskt problem för världsmarkanden började den politiska styrningen av jorbruksproduktionen svänga. Inte minst på grund av anklagelserna som riktades mot väst för prisdumpning på världsmarknaden. Det är inte, som du antytt, felaktigt att se till sveriges jorbruktsproduktion för att förstå den globala marknaden, helt enkelt därför att det är utvecklade jordbruksländer som sverige, USA, Australien, Frankrike osv, som styr världsmarknadspriset. Inget av dessa länders jordbruk kan överleva på den nationella marknaden endast, eller sälja sina varor till ett verkligt världsmarknadspris. Därför måste det till jordbrukssubventioner.

Tidigare var subventionerna ofta productionsbestämda, dvs. en given summa för varje producerat ton etc. Därför var det ekonomiskt sunt att “överproducera”. I takt med nyss nämnda problem om prisdumpning, började man i större utsträckning införa “smarta subventioner”, oberoende av produktion eller till och med subventioner för att motverka produktionsöverskott och prisdumpning. I Sverige var, och är, det vanligen mer ekonomiskt gynnsammt att ställa producerande mark i träda, plantera skog, energiskog eller omvandla den till våtmark eller betesmark. Samma smarta subventioner har antagits i nästan alla moderna jorbruknationer världen över och har lett till att spannmålsreserverna har minskat, prisbilden marknadsanpassats. En större del av spannmålet på världsmarknaden kommer därför ifrån mindre utvecklade länder som fortfarande förmår finna ekonomisk lönsamhet i att producera spannmål utan subventioner. Tyvärr är det även dessa länder som påverkas mest av reella prisförändringar på hela jordbruksmarknaden, och som snabbast ställer om sin produktion. Med konjunkturens uppgång i ostasien har efterfrågan på kött gått upp. Därför pekar den fria marknadens styrning åt samma håll som den politiskt ekonomiska styrningen i väst - bort från spannmålsproduktion. Priset på kött ökar mer än på spannmål, därför omställs stora arealer i länder under utveckling för köttproduktion, spannmål går till köttproduktion i I-länder och detta samtidigt som det fortfarande inte är lönsamt för dessa länder att producera spannmål själva. Världens fattiga länder har en för låg produktion för att kunna både tillgodose den nationella marknaden och exportera. Allt med resultatet att fattiga människor, som förblir lika fattiga som vanligt inte har råd att köpa ens det spannmål de producerar själva.

Resultatet i stort blir att alla tidigare överproducerande länder samtidigt anpassar sin produktion efter den ökade efterfrågan på kött, så mycket att dåliga skördar ett år påverkar den marknad som tidigare stabiliserats av världens stora spannmålsreserver, en gång källan till allt ont.

Det är dock ett övergående problem. Länderna under utveckling, dem där som fortfarande reagerar på den fria marknadens incitament, kommer finna en balans mellan kött och spannmålsproduktion. I-världen kommer öka produktionen och de fattiga länderna kommer få råd att kompensera sin underproduktion med spannmål från den överproducerande världen.

Sen ska jag väl passa på att ducka för några jabbar också. Nej jag tror inte att det som är dåligt för världen är bra för oss - det var därför jag tryckte på att Carls uttalande var kontroversiellt. Men jag tror heller inte att, ur ett globalt perspektiv, uppvärmningen nödvändigtvis kommer leda till en försämrad jorbruktproduktion. Det kan mycket väl betyda det omvända, ur ett svensk perspektiv kan jag med ganska stor säkerhet säga att ett varare klimat skulle öka produktionen, på andra håll i världen skulle den minska. Frågan är bara om ökningen, på det hela taget, kommer vara större än den globala minskningen. Med tanke på var i världen man nu producerar mest så tror jag att den skulle öka. De flesta utvecklade produktionsländer skulle gynnas om deras säsong förlängdes. Jordbruk är i betydligt större utsträckning beroende på teknologi och kunskap än geografi och klimat. Fler och större skördar i de redan högproducerande länderna skulle mycket möjligt mer än kompensera för productionsförluster i redan lågproducerande, fattiga, länder. Därmed inte sagt att något av det skulle komma de fattiga länderna till gagn - dem är fortfarande de stora förlorarna. Men det är en politisk, dvs, mänsklig sak att lösa.

Jag hävdar givetvis inte att uppvärmningen är en ensam bov i dramat, det skriver jag inte heller…och givetvis skapar vårt sätt att bemöta den stora problem. Inte minst västs enorma sug efter grödor som kan användas till bränsle! Att fokusera på odlad biomassa som substitut för fossila bränslen verkar ofta befängt. Det är dock några punkter du misstar dig i din analys.

1. Varierande resultat av uppvärmingen absolut, vi kanske till och med får sydfranskt klimat här. odla vindruvor osv…men vad tror du då händer i Frankrike när de ska tampas med nordafrikanskt klimat? Något man måste komma ihåg, och som jag vet att du erik vet, är att det som är dåligt för världen är dåligt för oss. Bara för att Sverige inte tycks lida direkt så tro mig, vår rikedom är direkt beroende av hur drabbade länder lyckas tampas med uppvärmingen. Vi lever i en kliché, en global interdependent värld!!!

2. Den globala uppvärmingen påverkar redan klimatet, hur mycket vet vi inte.

3. Svenska spannmålsbönder i all ära men deras avtal gör ingen större skillnad på världens spannmålspriser. Testa ihållande torka i Australien och flera års dålig skörd i Europa som värre exempel. Försök också igen med att kolla upp hur det ligger till med jordbruk för energi, ökningen är slående…

4. Tillväxt och efterfrågan: världen växer med 1.7% i befolkning om året, jordbruksproduktionen med 1 % och ekonomisk utveckling med enormt mycket mer. Som du säger, vi konsumerar för mycket. Men att flytta ner en trofnivå verkar inte rimligt, köttätande verkar jobbigt nog vara sammankopplat med ekonomisk utveckling, tyvärr är trofnivåer en ngt idealistisk och naiv lösning. MEN att äta mindre kött är, som du säger, en otroligt bra insats för miljön…

Det bästa vi kan göra, tror jag, är att äta mer miljömedvetet; tex säsongsbetonat, lokalproducerat, kravmärkt, fair trade osv osv, samt att göra allt vi kan för att minska CO2 utsläppen.

Man kan vara skeptisk till om vi verkligen kommer kunna hejda CO2 utsläppen. Men jag är mycket mer skeptisk till att man kommer kunna hindra ekonomisk utveckling , som jag tror dock inte den är farlig i sig..även om de båda just nu verkar djupt sammanvävda!

Länder som idag har en osannolik ekonomi byggd till stor del på ojleexport riskerar att i varierande grad falla samman. Vad händer med dessa länder den dag oljan inte längre kan göra dem rika. Och hur kommer Västvärldens inställning till dessa länder förändras när de inte i samma utsträckning är beroende av oljeländer? Och hur kommer då oljeproducerande länder att reagera när de inte längre klias på ryggen?

Vill på intet sätt mena att detta är ett större problem än de som belyses ovan - bara att det också skulle kunna bli ett problem.