Mat -> Bränsle?
I en rapport som the Guardian rapporterar om skrivs det om att biobränsle ligger bakom 75% av prisökningen på mat världen över. Det är avsevärt mer än de 3% som Vita Huset tidigare framhävt. Nyheten kommer efter en strid ström av NGOs och andra källor som ifrågasatt satsningen på biobränsle. EU verkar redan ta situationen på allvar och talar om att tolka om sina tidigare satta mål på 10% biobränsle och istället nämna “förnybara bränsle”. En policy-förändring kanske är att förvänta sig. Även om avtalen med Brasilien, världens största etanol producent, är under förhandling. En positiv aspekt är dock att det främst är konverteringen av majs som ställt till det för matpriserna. Sockerrör, som odlas i Brasilien, nämns inte som en problematisk gröda i rapporten. Hur som helst. I grunden finns en mer problematisk situation. Nämligen kopplingen mellan miljö, ekonomi och social utveckling.
Den omedelbara risken är att vårt samhälle inte ser den farliga cirkel som kontroversen kortsiktighet vs långsiktighet kan åstakomma. Vi har här tidigare diskuterat hur man kan koppla klimatförändringar med dagliga situationer. Enligt rapporten: matpriserna har ökat pga majs blir bränsle istället för mat. Detta har lett till att 100 miljoner människor är försatta i fattigdom vilket leder till problem och till och med upplopp världen över. Människor dör i sviterna av ökade matpriser. Detta är det första en regering och en omvärld bör fokusera på.
Fattigdom leder till mer miljöförstöring, biobränsle demoniseras och faran är att kampen mot klimatförändringarna åsidosätts. Den absolut största risken är att det momentum som nu finns för att få ner utsläppen av växthusgaser försvagas. Människoliv är viktigare än att rädda miljön. Absolut. Men om man inte ser kopplingen mellan å ena sidan matpriser, och andra sidan, miljöförstöring, minskade skördar, fler och kraftigare naturkatastrofer, ökenutbredning, torka, regnfall osv, så förstår man inte världens ekologiska-socioala-ekonomiska system. Om kampen mot klimatförändringarna åsidosätts varje gång vi möter en naturkatastrof, mat- eller oljekris så finns det inget hopp om att klara av framtida utmaningar.
Som vanligt när det gäller miljö så krävs det direkta åtgärder för att nå långsiktiga mål. Vad som är positivt med majs-till-bränsle debatten är att det inte alls är klart om konverteringen leder till en nettominskning av utsläpp och energianvändning. Med detta menas att kanske blir resultatet av matkrisen att man fokuserar på bättre metoder för att minska utsläpp än biobränsle som bygger på mänsklig föda.
I slutändan är det tydligt att vi kommer möta flera stora hinder i kampen mot klimatförändringen. Det viktigaste är dock att vi inte tappar fokus utan hittar innovativa lösningar som kan gynna alla parter.
Uppdatering: På Yale Environment 360 hittar jag denna artikel om hur Kenya omvandlar orörda delta till sockerrörsplantager. Ännu en gång möts ekonomisk, social och miljöutveckling i en ojämn kamp. Än en gång visar samtiden på hur beslut får långtgående effekter för människor och andra arter långt ifrån den demokratiska processen i vilken besluten är tagna. Än en gång kommer kortsikthet före långsikthet och miljön (därmed människan) förlorar igen…