En vansinnigt spännande spionaffär har drabbat världen de senaste veckorna. I dagarna dog den föredetta ryske spionen Alexander Litvinenko efter att ha blivit förgiftad av det radioaktiva ämnet polonium-210 på en sushi-restaurang i London. Historien innehåller en stor portion spionfilm och kastar en mörk skugga över Rysslands förmåga att ta kritik. Litvinenko var i färd med att utföra en undersökning i mordet på Anna Politkovskaya. Han också var god vän med den kanske skarpaste kritikern av Kreml, Boris Berezovsky som också beskylls i ryska medier för att ligga bakom hans död.
Gift tycks vara sättet att ta död på regimkritiker à la mode inom ryska underrättelsetjänsten FSB. För säga vad man vill så är det verkligen underligt att personer som Viktor Yushchenko, Anna Politkovskaya och nu Litvinenko är bara några i raden som drabbats av underliga sjukdomar till följd av förgiftning. Yuri Shchekochikhin, utgivare av den Kreml-kritiska Novaya Gazeta dog 2003 i sviterna av gift och listan kan göras längre. Ryska regimkritiker lever ett farligt liv.
Att de skyldiga skulle gripas och åtalas i den senaste giftskandalen verkar nästintill obefintlig. Poloniums karaktär och ovanlighet tycks peka på att utländska underrättelsers expertis inte går att utesluta. Flera debatter rasar i takt med att konspirationsteorierna ploppar upp. Rysk media är delad men föredrar den av Kreml givna linjen att Boris Berezovsky skulle vara mannen bakom dådet. Samtidigt dyker rapporter upp om att stulna radioaktiva ämnen har hamnat i händerna på dåliga element. Ett skrämmande scenario som hela USA:s företag i mellanöstern officiellt menar sig vilja förebygga. Att mordet skulle vara utfört på direkt order från Putin tycks inte plausibelt då riskerna är alltför stora. Energisäkerhet är på agendan och Putins intressen på området är alltför stora för att få honom att utföra ett mord på en utländsk dissident på brittiskt territorium som till och med riskerar livet på civila genom strålning. Men de senaste årens spektakulära mord på dissidenter ställer inte premiärministern i speciellt gott ljus.
För Europa ger händelsen ännu mer bevis på att Ryssland inte är att lita på och ökar misstänksamheten mellan länder. Det bästa för situationen hade varit om morden på både Politkovskaya och Litvinenko hade givits tillfredsställande förklaringar men det lär inte ske. Så vad som återstår är en fortsatt kamp i reducerandet av användningen av fossila bränslen som gör Europa så beroende av Ryssland samt en fortsatt dialog och kontakt med Kreml i hopp om att det demokratiska läget ska förbättras. Min största farhåga är att mordet ger mer bränsle åt de röster som talar om en återgång till kalla krigets misstänksamhet. Detta är en farlig väg och inte minst aktuell i Sverige i och med debatten om den rysk-tyska gasledningen som är i full färd med att byggas.
