DNV recenserar SVT:s ”Planeten”

SVT:s serie Planeten om global uppvärmning, miljöproblem och konsumtion avslutades ikväll med ett fjärde och sista avsnitt. Jag har haft turen att se de flesta och gillade skarpt avslutningen. Dokumentärserien berör många aspekter som måste debatteras och förändras för att en möjlig förbättring ska kunna ske. En forskare från GUND, Robert Costanza, målade upp fyra intressanta scenario för framtiden.

1. Star Trek: Kanske det roligaste teknikoptimistiska förslaget kom från en holländsk arkitekt som hade en vision om grisskyskrapor. Huset var 600 m högt och med start högt upp skulle hela processen tillgodoses med kultingar högt upp och slakteri på botten. All grisavföring skulle driva huset samt 3000 bostäder och en in house laxodling skulle ge grisarna protein. Skrapan byggs vid vatten så köttet är redo att skeppas ut i världen. Teknologin räddar världen.

2. Mad Max: Världen går under av människans konsumtion. Vi fortsätter i samma mönster som nu och globala miljöproblem avslutas med att vår civilisation går under. Innan dess har resurskrig gjort människans tillvaro odräglig och världsmakterna bråkar istället för att samverka.

3. Ecotopia: Scenariot fick representeras av en kille som jobbade på Sothebys och skiftade mellan storstadsliv i London och skogsliv i vildermarken. Han tog bussen ut och sov i skogen och levde ett liv som gick ut på att åsamka jorden så liten skada som möjligt. Människan är kapabel att leva i samförstånd med naturen och vi kommer värdesätta relationer och livskvalitet mer än konsumtion.

4. Big Government: En välvillig despot måste ta över världen och tvinga människan till att leva efter naturens regler. Scenariot var en kritik mot den rådande demokratin och ansåg den kortisiktig och väljare dumma. Enda räddningen var om människan/rösten tvingade upp miljöfrågan högst på dagordningen. Före jobbpolitik, militär säkerhet, välfärd och ekonomi (är de inte sammantvinnade?) .

Scenarierna var målade och täckta i extremer. Troligtvis ligger svaret i kompromissen som vanligt och en blandning beroende på var i världen du befinner dig är högst trolig.

Dokumentären hade några mantra som sade ”We can destroy the world” och ”We don´t have to do anything it’s all about choices and consequenses”. De handlade om människans handlingsmöjlighet. Här ser man två typer som dokumentären tog upp. Dels teknologioptimisten som ansåg att tekniken kommer lösa alla problem. Dels teknikpessimisten som ansåg att det måste till mer än teknologi. Det räcker med att titta på freonregimen. Under år trodde man att man skapat ett fantastiskt, miljövänligt sätt att driva kylskåp och sprayburkar, men fick ändra sig när bilderna på ozonhålet uppenbarade sig. En freonregim skapades och ämnet förbjöds världen över. Cynikerna menar att alternativet blev lönsamt, men i slutändan visar det på att det går att förändra en hel värld på relativt kort tid.

Jag tillhör nog den andra delen av typer. Teknologi och ingenjörer i all ära men konsumtionen måste tuktas. Problemet för oss i väst är, tror jag, att konsumtionen har ersatt så många andra emotionella värden. I dokumentärern talades det ofta om livskvalitet och mänskliga relationer som ersatts av konsumtion. Problemet sträcker sig längre än så. Vi jobbar mer och längre, har mindre tid att spendera med familj, vänner och släkt. Relationer och skilsmässor avverkas som regnskog och den ”fria” människan är en stark individ. Kollektivet är inte i fokus i en värld som den ser ut idag. Jag menar inte att vi bör eftersträva en marxistisk ideologi, utan istället belysa konsumtionen och miljöproblemens komplexitet.

Slutligen bör tilläggas att SVT har i och med Planeten gjort en stor insats som public servicekanal och alla inblandade får av mig en övertygande 10 planeter av 10 möjliga.