Fuglesang och en FN-resolution om sanktioner mot Iran ser ut att avsluta årets nyhetsflöde. 2006 blev ett vedervärdigt år. Ett år som kantats av blodbad, nukleär upprustning och återkommande grundskott mot multilateralism och internationell rätt. Irak och Libanonkriget som mest markanta exempel. Iran och Nord-Korea fortsätter gäcka västvärlden och Somalia är åter i lågor. Man har svårt att komma på lyckliga slut under 2006. Kanske kan Muhammad Yunus och Grameen Bank’s Nobelpris vara något att glädjas åt. Ett ypperligt exempel på hur modern kapitalism och Human Security kan kombineras. Kanske kan också uppmärksammandet av klimatfrågan vara något att hylla. Men tyvärr känns världen inte som ett bättre ställe att leva i än för ett år sedan. Men, det ser ut att röra sig i rätt riktning.
Shia vs Sunni, gangsta vs miliser, poliser vs militanta, alla mot amerikaner, alla mot Irak. Saddam dömd till döden, våldet ser inte ut att avta. En studie visade i oktober på 665 000 döda sedan invasionen av Irak, Iraq Body Count säger runt 55 000 civila offer. Varje dag dödas människor helt urskiljningslöst i Irak. Hadithahändelsen där fyra amerikanska soldater nu står åtalade för mord på två dussin människor har satt djupa spår. Där mördades barn, kvinnor, män och en rullstolsbunden av amerikanska elitsoldater. Det sekteriska våldet eller inbördeskriget som man också kan kalla det har fått effekter nu också på amerikansk politik. Bush/republikanerna förlorade valet i senaten och kongressen och Demokraterna har nu tagit över de båda maktcenterna. Det är definitivt för tidigt att ropa hej, men kanske kan Rumsfelts avgång och Bakerrapporten tyda på en ny approach till Irak. Det är dock för sent för tusentals irakier och irakiska familjer. Deras döda kommer aldrig tillbaka. Bushadministrationens val att invadera Irak visar sig i December 2006 vara ett fördömt misslyckande som resulterat både i presidentens fall samt en vedervärdig blodspillan.
Med nästan 150 000 soldater tillhörande fientligt inställda världsmakter på sin tröskel är Irans beslut att berika uran inte direkt överraskande. Endast kärnvapenmakter åtnjuter respekt värdig en suverän nation i supermakten och större delen av västvärldens världsbild. De kommande sanktionerna kommer väll att fungera som sanktioner gör i allmänhet; dåligt. Irans olja kommer troligtvis effektivt tillåta en strid ström av önskat materiel av nukleär råvara och ballistiska missiler, trots FN:s sanktion.
FN har ju inte haft ett av sina bästa år. Bolton avgick äntligen men annars har det misslyckats med att föra samtal med Nordkorea och Iran gällande uranberikning. Junikriget i Libanon var ännu ett exempel på hur lam anka världsorganisationen är i nuvarande format. Alla resolutioner och konferenser av betydelse kom ut som urvattnade pappersark efter att De Fem fått lägga hand på texten. Förhoppningsvis kan ett nytt amerikanskt politiskt klimat, ny ordförande och en välbehövlig reform sätta fart på organisationen.
I Europa har vi nått nya höjder av skepticism. En pipeline mellan Tyskland och Ryssland med ett kollapsat partnerskapavtal mellan Ryssland och EU som resultat har ökat misstänksamheten mellan medlemmarna av organisationen. Ryssland har visat sig från sin sämsta sida 2006 med mord på Anna Politkovskaya, Litvinenko och otaliga Tjetjener. Vem vågar lita på Ryssland? Vilken europé är inte så illa tvungen? Turkiet har fått åtta av sina kapitel suspenderade för fortsatta medlemskapsdiskussioner. Officiellt ligger orsaken i att Turkiet vägrar öppna för handel med södra Cypern. Samtidigt vägrar EU (Cypern) erkänna eller åtminstone betänka öppna upp för handel med norra Cypern. Orsaken till det nedsaktade tempot i förhandlingarna är dock en bred skepticism till fortsatt utvidgning av EU och i synnerhet av Turkiet som EU-medlem. EU har visserligen fått igenom REACH-avtalet, fått ekonomin på någorlunda fötter och lyckats i viss mån med att profilera sig externt. Men 2006 har mest resulterat i kräftgång och större inhemsk misstro till institutionen.
Den afrikanska kontinenten drabbas fortfarande av alla världens möjliga plågor. Klimatförändringen slår givetvis hårdast mot de redan mest utsatta. Mest allvarligt är dock kanske den uppblossade konflikten mellan interimregeringen, det islamska rådet och de omgivande länderna, i Somalia. Återigen utsätts somalierna för de mest osannolika plågor. Man måste bara lida med dem. I Kongo har det första demokratiska valet genomförts på 40 år men den som vågar hoppas på en dramatisk förbättring gränsar till naiv. Jan Eliasson blev utsedd till FN-sändebud till Sudan. Kanske kan hans profil och ledarskap leda till att något händer i det pågående folkmordet. Morden i Darfur pågår samtidigt som du läser detta.
Nä, i korthet var 2006 ett miserabelt år för världspolitiken. Det har kostat tusental, kanske miljontals människor livet. Jag har stora förhoppningar inför 2007, det kan inte bli mycket sämre. Om inte fler krig drabbar världen förstås. Fuglesangs resa till ISS och löftet om mänskliga kolonier på Mars 2020 tillät en dagdröm om att problemen bara gick att resa ifrån. Nu fungerar det tyvärr inte så. Låt oss kämpa för ett lyckat 2007. Än finns det ingen anledning att ge upp.
hoppas att du skriver en sån 2007 också