Saddam Hussein avrättades/mördades igår morse. Hastigt värre men amerikanarna och den irakiska regeringen tycks ha tagit ett snabbt beslut. Skönt att få det ur världen kanske. Enligt irakisk lagstiftning måste avrättningen/mordet ske inom 30 dagar efter utdömt straff. Kanske är detta det första (och enda) tydliga exemplet på ett fungerande rättsystem i det nya Irak.
Likt Amnesty International har jag väldigt svårt att se nyttan i att döda Saddam. Han var en av världens mest hatade och ondskefulla män. Det råder det ingen tvekan om. Men varför använda samma metoder som han använde, mord berättigar inte mord? Varför fick inte kurderna sin viktiga upprättelse i en rättegång gällande Anfalkampanjen och Halabja? Varför inte låta rättegångarna fortsätta?
Den kanske största frågan är om det faktiskt spelar någon roll huruvida Saddam är död eller inte. Hans spöke kommer otvivelaktigen ligga kvar, ”den enda gång han böjde huvudet var när hans nacke knäcktes av snaran”. Hans martyrskap är redan ett faktum i vissa kretsar och hans sista ord lär ha varit ”gud är stor”. Detta från en man vars inställning till islam var ytterst tveksam under hans diktatorskap. Bombdåden fortsatte i Irak under hela lördagen.
Saddam Hussein förtjänade att ruttna bort i fängelse och åtalas samt dömas för varje brott mot de mänskliga rättigheterna han begått. Istället har ännu ett kraftslag mot internationell rätt och multilateralism begåtts. Den förtryckte har blivit förtryckaren.
