Kommentarer till Kulturen är en man

Av: Erik Béve

Erik Béve — Wed, 14 Feb 2007 17:13:01 +0000

Du vet att jag håller med dig – är bara lite vanligt onsdagscynism. Måste erkänna min kulturella inkompetens och medge att det är sant som du säger – Röse var inte alls nominerad för sin biroll i göta kanal II, hon var med, men det var ju givetvis Lena Endre som nominerades och ingen annan. Jag tar tillbaka allt jag sagt och påstår det motsatta (ser det hela som en övning i att göra en pudel – en oumbärlig kunskap här). Kulturhuset ÄR ett föredömme vad det gäller kvinnlig representation – samtidigt tycker jag kanske att man inte kan klandra dem för att spela ”gamla” pjäser. Vi måste komma ihåg att kulturproduktionen har varit mansdominerad, således återspeglar all kultur den omgivning i vilken den uppkom – det behöver inte nödvändigtvis betyda att konst och kulturproduktionen idag är ojämställd, bara att vi inte ser yttringen av detta än. Teater skildrar det som varit, väldigt snarlikt ett museum – båda kan vi lära av, men inget formar i någon större utsträckning vår tillvaro. Jag tycker det kan vara nödvändigt att se en Strindbergspjäs för att förstå den tid i vilken han verkade – jag tror inte att jag får en sämre kvinnosyn för det, jag önskar att jag även kunde se en kvinnas perspektiv från samma tid, men får istället se det faktum att jag inte kan göra det som ett resultat av den tidens mansdominans. Kanske skulle man rent av göra oss en otjänst av att lyfta fram kvinnor från hans tid, och sudda ut spåren av ett manssamhälle där kvinnan inte fick sin röst hörd. Jag har ju tidigare skrivit om historierevision inom modern kultur, det kanske skulle ligga i linje. Se dagens kulturproduktion som ett uttryck för gårdagens ojämställdhet och hoppas att morgondagens återspeglar den bättre tid vi lever i idag. För det tror jag att vi gör…

Av: Karin Stenson

Karin Stenson — Wed, 14 Feb 2007 16:14:20 +0000

Stockholms stadsteater är ett av de få bra exempel som spelar kvinnors pjäser och som har ett flertal kvinnliga regissörer och ibland till och med pjäsförfattare, mycket av detta beror nog på Suzanne Ostens inverkan. Vilken hjälte! Jag vet inte vad det här ladies night är ett bevis på, kanske att sexismen innefattar män mer och mer, men det är väl inget framsteg någonstans? Och om vi ska vara petiga så var inte Eva Röse guldbaggenominerad alls. Men det är väl inte så viktigt, det handlar ju bara om några tjejer…

Av: Erik Béve

Erik Béve — Wed, 14 Feb 2007 14:04:20 +0000

Jag kan inte annat än hålla med! I söndags var jag på en utställning på kulturhuset där jag såg Sally Mann, amerikas kanske mest erkända fotograf, ställa ut bilder. De flesta föreställde hennes barn, oftas nakna små skitiga pojksnoppar, tror jag i alla fall – jag kom inte tillräckligt nära för att kunna avgöra. Det va lite för många barnvagnar i vägen. Sen kom jag ju mitt i pausen av ”jösses flickor” också på stora scenen så det va extra mycket folk just då. Men det gjorde inte så mycket, då kunde jag gå bort till unga Klara och ta en pappmuggkaffe för en tjuga (ni vet sedeln med Harry Martinsson på) och läsa lite Harry Potter. Tyvärr konstaterade jag där att Nora Ephorns ”när Harry mötte Sally” på lilla scenen, va helt utsåld under våren – tråkigt med tanke på att Eva Röse ju var guldbagge aktuell både för huvudrollen i Storm och som bästa biroll. Hörde förresten att det blev kaos på Persbrants ”ladies night” här om dagen, tjejer trampade varandra i toalett kön – sån sexism! Bjuda in sverigen sexigaste man och sen bara he en tjejtoa medan killarna får en hel urionar! This is a mans world!

Av: Anna

Anna — Wed, 14 Feb 2007 12:35:39 +0000

Bra inlägg – jag håller med om nästan allt! Men vem ska se till att någonting blir gjort? Det verkar ju nästan som att kulturkonsumenterna VILL se män, män och idel män. Annars skulle väl inte teatrar, biodukar och museiväggar vara täckta med konst för och av män? Pjäsen Hemkomsten på Stadsteatern i Stockholm har kallats ”Årets teaterhändelse” och är skriven av Nobelpristagaren Harold Pinter. Det är urtypen av en pjäs av, om och för män. Den handlar om en man, hans bror och hans tre söner och den enda kvinnorollen är en otroligt absurd kvinna som faktiskt tillåts vara både madonna och hora samtidigt (som om det vore någon förbättring). I salongen sitter minst 70% kvinnor och jag tror inte någon av oss kan relatera till hur kvinnan på scenen känner. Men ändå sätts den upp på Stadsteatern som ju till stor del drivs av skattemedel (huruvida kultur ska bedrivas med skattepengar är ju en helt annan diskussion iofs). Borde inte den teater vi alla betalar för i alla fall försöka leva upp till jämställdhetsidealen? Men var går gränsen till inkränkningar på den fria kulturen? Kulturen är ju redan idag begränsad precis som allt annat under lagar om hets mot folkgrupp osv, men är kvinnor en folkgrupp? Och är det hets mot oss att bara visa oss som madonnor eller horor?