Under söndagen (11/5) rapporterades nästan 30,000 döda och 30,000 saknade. Hjälporganisationer varnar för att 1,5 miljoner människor kan gå mot samma öde i sviterna av cyklonen som drabbade Burma för nio dagar sedan. Avsevärd kritik riktas mot juntan som vägrat låta utländska hjälporganisationer skicka förnödenheter. Det läget ser ut att förbättras. I en artikel i brittiska BBC kan man läsa något som inte frekventerar medierna nämnvärt, nämligen mangrove som naturligt skydd eller kanske mer avsaknaden av växten. Miljöförstöring, landåtervinning och ekonomiska intressen har fått många av världens länder att drastiskt skövla mangrove genom åren. Det har visat sig kosta liv.

Mangroveskog är en annorlunda växt. Den trivs bäst där saltvatten och sötvatten möts. Den har förmåga att stå emot tidsvattenkrafter, höga saltvatten halter och låga syrenivåer samt erbjuder habitat för mängder av arter. Mangroveområden erbjuder också bränsle för matlagning och annan träkol. Slutligen har mangrove också visat sig effektiv som naturligt “eko”-skydd mot naturkatastrofer. I synnerhet efter Tsunamin var mangroveskogens möjligehter på tapeten. I en rapport från International Union of Conservation for Nature (IUCN) beskrevs den positiva effekt som mangrove kan ha i kampen mot klimatförändringar.

Läs artiklen i sin helhet här »

Jag återvänder till Sverige för en kort visit från mitt nuvarande hemland. Redan på Öresundståget kastas jag in i Mats Qvibergs SvD inlägg i företagsetik. Efter att spenderat de senaste månaderna med just företagens ansvar, blir jag glatt överraskad och sugen på att kommentera. Qviberg menar att företagen har gått för långt i sitt snack om etik och moral. Det hör inte hemma på marknaden. Dessa frågor ligger på statens bord. Han ställer sig främst kritisk till Corporate Social Responsibility (CSR). Det är mest något flummigt och är bara fel att engagera sig då staten är den som ska ta hand om miljöproblem och sociala problem.

Qvibergs krönika representerar den klassiska bilden av en ekonom. Marknaden har sin uppgift att producera och ska fokusera på denna. Staten sätter gränser i form av lagar och denna lägstanivå är vad företag bör eftersträva. Han säger: “Lagen räcker, goda värderingar har man ändå”. Han menar, vilket många ekonomer skulle göra, att staten har som uppgift att rensa upp vad ekonomisk utveckling ställer till med. Samtidigt som staten ska ta hand om de värden marknaden inte kan producera, sk gemensamt gods (common goods). Detta är som sagt en klassisk, ganska naiv syn på hur en drömvärld skulle kunna fungera. Genom ökad konkurrens och mer frihandel blir alla rikare och därmed lyckligare. Låter ju utmärkt. Problemet är att staten inte klarar av dessa uppgifter. Marknanden är en hejare på att producera men staten reder inte ut alla externaliteter. Miljöförstöring och sociala missförhållanden kanske är de värsta.

Läs artiklen i sin helhet här »

Komplext är ett av de vanligare orden man stöter på i artiklar om miljö och säkerhet. Jag gillar inte alltid ordet, det ger en en känsla av oöverskådlighet. Men efter att ha skummat igenom Carl Bildts tal vid IISS slog det mig återigen hur många vinklar det finns på klimatförändringen. Få är de som fortfarande tror på att klimatförändringen inte äger rum. Skönt är väl det. Ofta undrar jag om skeptikerna även satt och skrek på 80-talet när vi som då gick i skolan lärde oss om växthuseffekten. Klimatskeptiker är ett av mina favorittema. Klimatförändringens följder ett annat. Åter till Calle. Vad han menar i sitt tal är att kärnkraft kommer bli en viktig del i många länders insats mot koldioxid-utsläpp. Oljan kommer också ta slut och länder som Kuwait funderar på att ransonera och ersätta den med kärnkraft. Carl Bildt menar att många länder funderar på samma utveckling. Kärnkraft kommer bli vanligare i länder som kanske inte är mest lämpade för att ha ansvaret. Han drar vidare länken mellan civil och militär användning. Ökad civil användning medföljer ökad risk för militär användning. Det finns många liknande och ibland oväntade följder av klimatförändringen.

Läs artiklen i sin helhet här »

När staters regeringar agerar inom internationella organisationer har stater minst tre olika intressen att ta hänsyn till; organisationens intresse, statens internationella intresse och inrikespolitiska intressen. Ofta sammanfaller åtminstone de två första, en stat är förmodligen med i en organisation för att de på ett eller annat sätt anser det gynna statens internationella intresse. Ibland kan dessa två intressen kollidera. Ofta sker detta när regeringar låter inrikespolitiska intressen styra landets utrikespolitik. I dagarna har vi sett ytterligare exempel på detta när Grekland vägrar Makedonien inträde i NATO tack vare en bilateral tvistsom liknar ett sandlådekrig.
Läs artiklen i sin helhet här »

Sydsvenskans ledararsida (Nyårsafton 2007) är den senaste av många (tidigare behandlat av Den nya världen här) att tillåta Björn Lomborg att lägga fram sin teori om felfokusering inom lösningen av världens problem. Denna gång är det under rubriken “Klimatet inte enda hotet“. Det är samma gamla visa (med lite mindre sakfel och lite mindre precisering), även om syftet denna gång verkar vara att ge sig själv lite uppmärksamhet i tider av lanseringen av en ny bok.

Begreppet Cave! hic dragones (betyder ungefär “Varning, här finns drakar”) användes förr av kartritare för att peka ut platser som antingen ansågs farliga eller för de platser där det fanns liten vetskap. Lomborgs resonemang innehåller särskilt två drakar som måste uppmärksamas och som man ska akta sig för.

Läs artiklen i sin helhet här »

Att Kosovos status är frågan utifrån vilken all serbisk politik kretsar var kanske i och för sig känt. Men att det serbiska parlamentet beslutar att tacka nej till medlemskap i såväl NATO som EU i det fall dessa två organisationer erkänner Kosovo som självständigt är ändå förvånande. Att Serbien är post-kommunismens svarta får blir därmed allt tydligare.

Frågan om Kosovos slutgiltiga status har dragit i en sådan lång bänk att det borde vara svårt att hänga med i svängarna, men i allt väsentligt går det fortfarande att förenkla det till att Serbien inte under några omständigheter kommer godkänna ett oberoende Kosovo och att Kosovo inte kommer godkänna något annat än självständighet. I mitten står EU - alla fall den övervägande majoriteten – och vill visserligen se Kosovo självständigt, men anser också att ett EU-medlemskap för Serbien är nyckeln till långsiktig stabilitet på Västra Balkan.

Läs artiklen i sin helhet här »

Bildt uttrycker det med Bestörtning. Avsky. Stark oro. Mordet på Benazir Bhutto är ännu en sanslöst tragisk handelse som får avsluta 2007. Pakistan har haft ett minst sagt oroligt år med “state of emergency” och en vacklande demokrati. Mordet kommer inte göra någonting bättre. En kommentar på BBC menar på att mordet troligtvis har att göra med extremister även om skyddet från staten kunde varit bättre. Det påpekas också att Musharraf också fått utstå mordförsök. En svensk expert tycks ha samma linje. Det är helt otroligt sorgligt när människor får sätta livet till i demokratins namn. Det gör det nästan ännu värre när mordet ser ut att ha begåtts av en religös fundamentalist.

Idag är våra förhoppningar att Mdm Bhuttos familj får bagrava sin älskade i frid och att Pakistan lyckas ta sig ur den politiska krisen, vända den extremistiska trenden och att 2008 blir ett bättre år.

Kombinationen kärnvapen och Ahmedinejad är något man skrämma ganska stora barn med. Ingen verkar mer skrämd än George W. Bush och han har de senaste dagarna låtit påskina att ett militärt angrepp kommer allt närmare. Då det främst verkar vara kombinationen som skrämmer menar jag att det vore bättre att genom utnötningstaktik få till stånd ett regimskifte.

Den nuvarande amerikanska presidenten må visserligen vara övertygad om Ahmedinejads ondska och vilja att förinta såväl USA som dess till synes eviga skötebarn Israel och ska enligt uppgift se det som sin uppgift att inte överlåta problemet Iran till sin efterträdare (den elake skulle här kunna skriva att det vore vänligt med tanke på alla andra problem han lämnar efter sig), men att ge sig in i ytterligare ett krig vore enligt min mening inte bara att göra sin efterträdare en björntjänst, det vore också onödigt.

Läs artiklen i sin helhet här »

Benazir Bhutto har äntrat scenen med buller och bång. Man undrar vad man ska tycka…Musharraf som enväldig härskare är kanske inte önskvärt men Jemima Khan ger en annan bild av Mdm, Bhutto, läsvärt!!

Om inte Bhuttos bakgrund intresserar så är verkligen Mdm Khans en märkvärdig historia.

Enjoy!

Bill Clinton framstår förmodligen i sina tal som något sänt från ovan, eller alla fall från en tid då det var bättre, det vill säga förr. Reflekterande över världens orättvisor, medveten om att nödvändiga förändringar, positiv till den svenska modellen och kritisk mot den nuvarande administrationen låter han för många européer som en framtidsdröm. Några av anledningarna till att han just låter så är förmodligen just historien och framtiden – sin egen historia och sin frus framtid.

Efter att ha lyssnat till den tidigare amerikanska presidenten Bill Clintons vid svenska mässan i Göteborg (direktsänt i underbara SVT24) vill jag göra några reflektioner. Den första, och mest uppenbara, är med vilken auktoritet Clinton, liksom flertalet övriga stora politiker, för fram sitt budskap. De är också mästare på att få självklarheter att låta som upptäckter värda ett mindre Nobelpris och på att få sina åhörares uppmärksamhet.

Läs artiklen i sin helhet här »