Hur skriver man en faktaspäckad, intressant, analyserande och tänkvärd artikel om Burma? Alla vet samma saker och jag har inget nytt att komma med, men Nya Världen ska kommentera världen och jag skulle skämmas om vi inte ens nämner dessa grova övergrepp mot de mänskliga rättigheterna som länge har pågått i landet och nu har förts upp till ytan genom munkarnas demonstrationer. Detta blir således en summering.

Militärjuntan i Burma har nu bestämt sig för att fortsätta på den sedan länge inslagna odemokratiska vägen.
Minst tre personer varav två buddistmunkar dödades idag när de försökte protestera mot militärjuntan. Burma är ett extremt isolerat och fattigt land idag, trots goda naturtillgångar. Juntans ledare Than Shwe visar upp häpnadsväckande likheter med skogstokiga diktatorer som Kim Jong Il och Turkmenbashi. Vi har den totala bristen på insikt om folkets lidanden, vi har den enorma egocentrismen och upphöjandet av den egna personen till minst sagt mytiska proportioner och vi har intoleransen mot all sorts protest. Fredspristagaren och den demokratiskt valda ledare för Burma, Aung San Suu Kyi sitter alltjämt i husarrest, något som världens ledare har fördömt länge.

Läs artiklen i sin helhet här »

På sextiotalet duggade de musikaliska protestsångerna mot Vietnamkriget tätt. De inte bara producerades utan de blev även hits. På åttiotalet kom Live aid-låten för att uppmärksamma svälten i Afrika, på nittiotalet sjöng Michael Jackson om att vi skulle “Heal the world“.

Protestsångstrenden har gått från att vara riktad mot en specifik konflikt till att attackera problemen med ett större macroperspektiv.

2007 då? Det finns en rad konflikter runt om i världen men väldigt få protestsånger på topplistorna. Om några veckor (18 september) släpper Ian Brown, före detta sångare i The Stone roses, sin nya singel “Illegal attacks“. De illegala attackerna som Brown syftar på är hans hemland Englands och USAs mot framförallt Irak. Han tar för visso upp även Afghanistan, Iran (vet han något som inte vi vet?) och Israels bombningar av Palestina, men fokus ligger på att han vill få hem sina landsmän från Irak.

Läs artiklen i sin helhet här »

Kina befinner sig i en tvillingparadox mellan marknadsekonomins behov av fritt flöde av information och den kommunistiska etatismens behov av kontroll över samma information.

”Google vill ha tillgång till en av världens största internetmarknader. Därför går bolaget nu med på att censurera sökresultaten för att få en kinesisk webbadress”, rapporterade BBC i början av 2006, kritiken var massiv. Google med en vision om att all information ska vara fri och gratis, samt att du ska få precis den information du vill, när du vill, kunde väl inte låta sig censureras av ett land som Kina? Men Kina kunde och man har historiskt visat en extrem skicklighet i balansgången mellan en marknadsekonomi, som kräver fritt flöde av information, och ett kommunistiskt parti, som bibehåller ett andligt och politiskt grepp om dess befolkning.

Läs artiklen i sin helhet här »

Måndagen den 27 augusti presenterade biståndsminister Gunilla Carlsson den reducering av antalet biståndsländer som går under namnet landfokusering. Valet av länder kommer alltid att kunna diskuteras men i det stor hela anser jag att den strategi som påbörjades redan under den gamla regeringen är positiv. Stora delar av det svenska biståndet placeras i multilaterala organisationer och det som blir över kan med fördel fokuseras på länder som verkligen behöver Sveriges hjälp.

Läs artiklen i sin helhet här »

Ibland är det lätt hänt att man glömmer bort vad man håller på med. Man lever som man alltid gjort och glömmer sina ideal som ska hjälpa världen bli en bättre plats.

Häromdagen skaffade jag ett hjälpmedel som ska bistå mitt minne och förhoppningsvis bibehålla min medvetenhet om min inverkan på den globala miljön. På mitt skrivbord står en Global warming mug. En rejäl pjäs i ljusblått prydd med en världskarta. Vad som skiljer den från alla andra muggar med tryck är att den skiftar skepnad när man heller i det varma kaffet. Man blir bjuden på en framtidsresa.

Läs artiklen i sin helhet här »

Expressenkrönikören Ulf Nilssons ”FN gör ingen nytta i världen” är en odyssé över de områden där FN ingen nytta gör. För er som inte läst hans artikel kommer en kort sammanfattning här; FN gör inget åt Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna, inget åt USA:s folkrättsligt illegala invasion av Irak, inget åt Mugabes förtryck i Zimbabwe, inget åt den religiösa fanatismen, inget åt det Ryssland som enligt Nilsson styrs av en maffia ur det f.d. KGB eller åt situationen i Sudan. Nilsson önskar att berätta den sanning om FN som svenska folket aldrig har fått höra. Tyvärr är han inte särskilt reflekterande i sin analys.

Det är helt riktigt att det inom ovan nämnda områden vore önskvärt med förändring. Ett större bidrag från FN vore naturligtvis önskvärt. FN saknar dock flera redskap och flera av de incitament som flera andra multilaterala organisationer kan locka med (EU, NATO exempelvis) och framstår som tandlösa. I vissa fall kanske till och med som värdelösa.

Läs artiklen i sin helhet här »

För tio dagar sedan hölls det val i Sierra Leone. Igår skulle, efter upprepade förseningar, rättegången mot den liberianske ex-diktatorn Charles Taylor äntligen ha startat i Haag. Augusti 2007 kunde ha blivit ett avgörande vägskäl för en av världens mest söndertrasade stater. Istället skjuts nu förhandlingarna upp ytterligare, och befolkningen får fortsätta leva i väntan på upprättelse.

Läs artiklen i sin helhet här »

I Dagens Industri (DI 2007-08-10) funderar Ragnar Roos över vad klimatförändringen kan komma att innebära för företag på mikro, makro, global och nationell nivå. Via ett antal retoriska frågor anser han att företagen måste i större utsträckning inbegripa ett förändrat klimat i sina framtidsscenarion. På en halvsida briefar krönikören oss om sina ideer gällande några av de områden som han identiferar som kommer påverkas av klimatförändingar.

5 dagar senare är det “Riskkapitalisternas gröna våg” som är framsidesnyhet på samma tidning. Tidningen “Privata Affärer” hade också gröna fonder och aktier som tema i sitt nya nummer. Miljöteknik eller Clean Tech som det kallas, anses glödhett.

Jippi. Klimatförändingen är inte längre ifrågasatt, inte äns några brasklappar läggs in för att gardera sig mot de företagsledare som fortfarande inte tror på människans inverkan på den pågående klimatförändringen. Roos inledning där han länkar översvämningar i England och extrema väder i södra Sverige är på pricken lik den beskrivning som gavs av professor Erland Källen under en föreläsning i FN-regi som undertecknad bevittnade för några veckor sedan. Visar på en uppdaterad författare. För många trädkramare ses ofta företag och kapitalism som roten till det onda. En uppfattning som byggs på det faktum att det sällan saknas en trade-off mellan ekonomisk tillväxt och negativ miljöpåverkan. Detta stämmer ju fortfarande men en förändring måste ske.

Läs artiklen i sin helhet här »

The Guardian skriver i sin nätupplaga om Kanadas användande av militära medel för att muta in arktisk mark. Ryssland har tidigare hävdat att de äger rätten till halva Arktis medan Danmark, Norge och USA också menar att de har markrättigheter. Dispyten om Arktis har inte tidigare gjort större väsen av sig då istäckena legat tjocka, men i samband med smältande isar har mark blottats som tros innehålla enorma mängder olja och naturgas. Naturresurserna blir plötsligt möjliga att komma åt och Arktis framtid är nu mer oviss.

Det är nästan ironiskt att på grund utav våra oljeutsläpp frigörs ännu större resurser (enligt vissa större än 18% av världens oljetillgångar) som kan användas till att släppa ut ännu mer koldioxid. En annan ironisk detalj är att USA vägrat skriva under United Nations Convention on Law of the Seas (UNCLOS II) från 1982 som reglerar hur hav och sjöar ska användas och vem de ska tillhöra. Om USA hade varit med i konventionen hade de kunnat hävda hälften av Arktis. Inom det republikanska partiet i Washington höjs röster om missade chanser och att en underskrift kanske hade varit på sin plats.

Det är inte bara olja och gas som hägrar. Stora fiskbestånd, kol, mineraltillgångar och inte minst transportvägar ger potentiella fördelar med att muta in arktisk mark. En studie menar att den arktiska passagen kommer vara öppen i 120 dagar om året tillskillnad från dagens 20-30 dagar. Då öppnar sig en rad andra frågor upp för diskussion och ännu en gång sätts världens länder på prov i sin förmåga att hantera internationella konflikter fredligt. Än en gång är det kampen om resurser som är den potentiella konfliktorsaken. Det kommer bli väldigt intressant att följa den fortsatta utvecklingen i frågan om vem som ska få ta del av Arktis snart blottade naturtillgångar.

 BBC News  tar i en artikel upp ratificeringen av FN:s olika traktat om mänskliga rättigheter. En relativt populär uppfattning om FN och MR är den om ett västprojekt för de redan invigda med avtal som enbart liberala väststater kan uppfylla. Ratificeringarna följer samma mönster, västland efter västland, med länder som Sverige och Liechtenstein i spetsen, hakar på internationella åtaganden med resten av den industrialiserade världen i följe. Men det finns ett stort undantag. Ett stort land i väst är inte alls intresserat av att ratificera några MR-traktat.

USA ratificerar traditionellt sett mycket få internationella traktat, en trend som ytterligare stärks under Bush-administrationen. Detta är välkänt och det har varit särskilt populärt att påpeka att endast två länder i världen har underlåtit att ratificera FN:s barnkonvention (USA och Somalia). BBC:s fokus ligger dock på en annan konvention, nämligen CEDAW, med det smidiga svenska namnet kvinnodiskrimineringskonventionen. Denna konvention är precis som barnkonventionen en av FN:s mest ratificerade och den uttrycker i diplomatiska men ibland förvånansvärt starka ordalag respekten för kvinnors rättigheter. Endast 8 länder har inte ratificerat, och artikeln på BBC:s hemsida pekar ut två; antagonisterna USA och Iran.

Läs artiklen i sin helhet här »