Att Ryssland under senaste halvåret betett sig som en trotsig tonåring har knappats någon missat. Senast exemplifieras detta av utvisningen av fyra brittiska diplomater och beslutet att frånträda CFE-avtalet. Men att som först Bo Pellnäs och sedan PJ Anders Linder (båda i SVD) argumentera emot Anders Borgs förslag att skära ytterligare i försvarsbudgeten med utgångspunkt i Rysslands agerande är i mina ögon i det närmaste löjeväckande.
Först måste några saker klargöras. Jag anser att Sverige behöver ett försvar, därför att världen är föränderlig. Jag anser också att en inte oväsentlig del av en regerings uppgift är att skydda sin befolkning från diverse hot. Så långt är jag överens med de båda artikelförfattarna. Men att Bo Pellnäs, och i något mindre utsträckning Linder, menar att hotet från Ryssland är ett skäl för Sverige att återigen rusta upp sitt försvar tolkar jag som en stark önskan hos Pellnäs om ett lite enklare och mer lättförståeligt liv. Såsom livet som säkerhetsanalytiker var 1982 när alla kanoner utan närmare eftertanke kunde riktades österut och u-båtarna strök runt knuten.
USA. Landet vi måste tycka till om och förhålla oss till. Även om supermaktstatusen fått sig en törn så lämnar landet ingen oberörd och globaliseringen tvingar oss att bry oss. Ta bara fallet med 
I andra delen av Den nya världens artikelserie diskuteras de olympiska spelen i Beijing 2008. Det är en faktisk realitet att spelen kommer att äga rum och det handlar nu om att utnyttja detta för att bidra till en förändring. En bojkott är knappast realistisk och skulle inte heller nå önskad effekt. Istället kan OS fungera som en ögonöppnare och kanske skapa en världsvid opinion mot den kinesiska regimen. I slutändan är ändå politiska och ekonomiska åtgärder avgörande.
När 
En typ av människor som intresserat mig ett tag är de som fortsätter ifrågasätta klimatförändringen. De förvånar mig oftare än jag tror med att dyka upp på de mest oväntade ställen. Personligen har det överraskat mig hur ”militant” man själv uppträder då det diskuteras och när kritik av varierande tyngd framställs. Det förefaller dock som om samma kritik, personer och dokumentärer ständigt upprepas upp när frågan ställs i det ljuset. Det tycks för mig oförståeligt hur en del fortsätter ifrågasätta om det inträffar, istället för att fråga sig vad man kan göra.
