Undertecknad har precis anlänt till hemmet efter en föreläsning av Jeffrey Sachs, professor och director för The Earth Institute vid Columbia University. Som ett av hållbar utvecklings mest kända ansikten, har Sachs i år fått äran att vara årets talare i den sk Reith Lectures- serien, som anordnas av BBC 4 Radio. Serien har fått namnet “Bursting at the Seams” och föreläsningen var den tredje i raden på olika tema, på olika platser runt om i världen. Kvällens event tog plats i Alfred Lerner Hall vid Columbia University, NYC.

Namnet Jeffrey Sachs har länge för mig haft en nästan mytiskt klang. Förknippad med utveckling, Bono, FN och andra stora saker, led jag av idolism. Kan inte säga att jag läst mycket av det han skrivit, men det är sannerligen en gedigen lista han skrapat ihop. Den senaste boken i raden, The End of Poverty, får bli sommarens läsprojekt.

Som många gånger annars när man träffar människor man endast hört talas om så blev första intrycket lite av en besvikelse. Efter att ha spenderat några månader i FN-skrapan så har man haft förmånen att se ett antal storheter tala och Sachs tycktes till en början inte leva upp till en del av dem. Föreläsningen var riktad speciellt till en amerikansk publik och kanske därför var även innehållet något av en åtekommande historia. Sachs retorik är ett textboks exempel på hur liberalismens röst ska låta. Ekonomi utan gränser, teknologins frälsning och identietspolitikens stora fallgropar var några av huvudteman och Sachs snirklar sig vansinnigt bra i snårigheten. Även om han inte känns ny, så är det han säger otroligt välformulerat och lättillgängligt. Han lyckas med det konststycke att knyta samman världens alla problem och hur de ska tacklas inom loppet av en halvtimma och samtidigt få alla att förstå vad han menar.

Det är hans väldiga nedrackning av G W Bush som förvånar mig mest denna kväll. Det är en outtömlig svada av kritik mot presidentens Irakpolitik och han vill ta hem trupperna. Allt som kunde gå fel efter elfte september gick fel, och visar ytterst på den svaga politiska grund som landet är uppbyggt på.
Vidare anser Sachs, att människans psyke är uppdelat i två delar. Den första handlar om “cooperation vs conflict” eller tit-for-tat som det heter i spelteori . Människan kan välja vad den vill tro på, och mänskliga förhållande handlar om förtroende. Den andra delen är att vi är “Social animals”. Vi kommunicerar och interagerar. I korrelation till dessa ser Sachs sedan två möjliga framtidsscenarion. Det första är cooperation och mulitple identities, där vi lever i harmoni där “jaget” inte är endimensionellt. Det andra är en projektion av “the other” och ett förfall in i konflikt. Bush är just nu inne på den andra världen i vad som är en självuppfyllande profetia. Fear creates fear säger Sachs för att sedan citera JFK och säga att “all we need to fear is fear itself”. Liknande citat är genomgående.

Det andra Sachs fokuserar på är befolkningsökning. Med dessa skiftar demografin på både mikro och makronivå. Antalet folk i den nu underutvecklade världen blir fler och samidigt som antalet städerna får en annorlunda sammansättning. Detta är oundvikligt och måste adresseras. För Sachs är en integrerad approach den enda utvägen (tillsammans med en ny administration i Vita Huset) med utveckling på alla tre pelarna inom hållbar utveckling; ekonomisk, social och miljömässig. Att han har starka band med FN märks tydligt.

Det som imponerar absolut mest är den lilla frågestund som arrangeras efter föreläsningen. Jeffery är verkligen en vansinnigt bra retoriker och har otroligt bra svar på tal. Slutligen, applåderas det länge och väl, innan ordet går över till Ted Sorensen, JFKs gamla talskrivare som suttit i publiken. Sachs som citerat JFK säkert 5 gånger blir väldigt rörd och applåderna verkar inte vilja sluta. Hållbar utvecklings kanske mest kända ansikte växt under föreställningens gång. Karisman och de nydanande teorierna kanske man kan sakna, men skarpsyntheten och retoriken är över all förväntan.

Tips: om du vill lyssna på Reith föreläsningarna, klicka på länken i första stycket.

Det här inlägget publicerades tisdag 20 mars, 2007 kl. 6:00 i Samarbete. Du kan följa kommentarer genom RSS 2.0. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen webbplats.