Jan Eliasson besökte i dag bland annat IMER (Internationell Migration och Etniska Relationer) på Malmö Högskola, benämnt av regeringen som deltagande i partiarrangemang (Kalendarium). Utrikesministerns introduktion, inför en välfylld föreläsningssal, behandlade allt från skillnaden mellan solidaritet med stort eller litet ”S” till vikten av en utvidgad och enad europeisk union och arbete att nå fred.
Eliassons inledande solidaritetsdiskussion medförde att frågeställare pressade utrikesministern att klargöra vari solidariteten ligger i att inte göra det möjligt, att med hjälp av tillräckliga resurser, bevara ”eldupphör” i senaste Libanonkrisen (för diskussion angående Sveriges FN-trupper i Libanon se ”Solidaritet utan risk?”, 2006-08-30, av skribent Daniel Engström). Utrikesministern hänvisade således till problematiken kring förhållandet mellan FN-mandatets definition och staters välvilja att offra medborgare för att bevara fred utanför statens gränser, varav även andra stater insåg det problematiska att utlova ett truppantal innan FN:s mandat i frågan var klart fastställt.
De stora diskussionerna under besöket kom självklart, när Sveriges utrikesminister gästar, att handla om Sveriges roll inom internationellt samarbete. Den kanske mest centrala fråga, som kan tyckas borde aktualiseras vidare i dessa valtider, behandlar Sveriges bistånd. Enligt Eliasson spelar det inte så stor roll i diskussionen om biståndet sänks med 1,2,3 eller 4 miljarder kronor vid ett maktskifte, utan bara signalen som Sverige sänder ut med att sänka biståndet är mycket negativ. Detta lär vara något alla Sveriges ”utsända” måste försöka försvara vid sammankomster även om det i Eliassons fall inte blir som utrikesminister, vid ett eventuellt svenskt maktskifte. Naturligtvis ska inte fokus koncentreras kring det faktiska beloppet Sverige lägger på bistånd, utan det måste också självklart riktas rätt. Detta var något Eliasson tangerade när han smått ångerfullt erkände att högre krav skulle ha ställts vid bistånd på 1970- och 1980-talet, vilket därmed hade underlättad för de krafter som verkade för reformation till demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter, med andra ord tillämpningen av ”Good Governance”.
Diskussion om att ungas åsikter inte tas upp i de politiska valspurterna har varit något som belysts i media. Detta är något som många politiker verkar ha tagit fasta på, men detta kan vara på bekostnad på andra mycket viktiga politiska sektorer. Ett besök av Jan Eliasson kan på så sätt räknas vara ytterst relevant för osäkra väljare som värdesätter allmänskligt välbefinnande och fred framför ”rikas möjlighet till billig städhjälp” eller ”än mer utbyggnad av den offentliga sektorn”.
Precis som när förre utrikesminister Laila Freivalds besökte Malmö Högskola på den internationella kvinnodagen (2006-03-08), kan jag inte hjälpa att imponeras av den pondus dessa folkvalda faktiskt besitter. Jan Eliasson som i dag levererade en våg av professionalitet, är således fullt välkommen att representera landet jag bor i vilken som helst dag i veckan.
Andra bloggar om: Jan Eliasson, Solidaritet, utrikespolitik, MaH
