Regeringen för Sverige som fredsduva

När den nya moderata finansministern igår presenterade sin första budget riktades mest fokus på huruvida rika eller fattiga här hemma får mest pengar över med den nya politiken. Men hur var det egentligen med de utrikespolitiska aspekterna?

Tidigare har Den nya världen diskuterat i vilken grad Sverige ska ställa upp med militär trupp i konflikthärdar där FN vädjar efter omvärldens hjälp. Daniel Engström förde ett resonemang om att Sverige hela tiden vill att andra ska ställa upp med soldater medan vi själv bara vill vara kostymklädda diplomater utan risk för liv och lem.

Till min, och förmodligen till Engströms, förtjusning har regeringen i den nya budgeten givit Försvarsmakten extra medel, 600 miljoner, för att öka svensk militär närvaro utomlands. På sikt ska den svenska utlandsstyrkan uppgå till 2000 personer, vilket skulle innebära en fördubbling mot vad som idag ingår i svenska kontingenter.Fortfarande är det antalet, i jämförelse med stora miltärmakter, en spottstyver. Men det visar på någon form av god vilja, som i det här sammanhanget inte ska förringas. Jag hoppas att den styrka vi ställer på benen används på ett smart och välriktat sätt. Mitt förslag är att man ska satsa på mindre enheter för specialistuppdrag, såsom minröjning och vapensök. Sådana enheter skulle kunna verka på ett bra och effektivt sätt inom större internationella uppdrag.

Vad gäller biståndet behåller den nya regeringen, trots farhågor om sänkningar, samma nivåer som den gamla. 1% av Sveriges bruttonationalinkomst (BNI) ska även fortsättningsvis komma behövande i andra delar av världen till del.