Från och till kan man läsa något om romernas utsatta situation i främst öst- och centraleuropa. Här kommer ytterligare en artikel som syftar till att ge frågan uppmärksamhet, men utan ansats till att försöka komma till en lösning. Kanske är då artikeln helt meningslös, kanske fyller den någon funktion. Här är den alla fall.
När jag under hösten 2006 bodde i Makedoniens huvudstad märktes tydliga etniska skiljelinjer i vardagliga livet, främst mellan slaviska makedonier och albaner. Det finns förutom dessa två etniciteter en mindre grupp turkar, serber och vlacher, som spelar en mindre roll i vardagslivet och på den politiska arenan. Sedan finns romerna. De märktes främst på torget, där pojkar som egentligen skulle ha gått i skolan slog på trummor, retade de herrelösa hundarna och tiggde pengar. Eller på vägen hem, där en kvinna i 20-årsåldern ängsligt såg på när något av hennes halvdussin barn bad fotgängare såväl som bilförare om några denars. Dessa kvinnor och barn sågs med avsky även av de människor som annars hade en stor medvetenhet om faran med diskriminering av etniska minoriteter. Deras mänskliga rättigheter tillgodosågs inte, känslan var att det berodde på deras uppfattade lägre människovärde
Jag vill på intet sätt göra bulgaren Dimitar Stoyanov representativ för en hel region, han är när allt kommer omkring endast en medlem i det främlingsfientliga partiet Ataka (som blivit invalt i det bulgariska parlamentet), men att han sände ett brev till EU-parlamentariker som innehöll följande citat säger ändå något:
”I mitt land finns det tiotusentals zigenarflickor som är mycket vackrare än denna hedrade. Faktum är att om du är på rätt plats vid rätt tidpunkt kan du till och med köpa en (runt 12-13 år gammal) för att bli din älskade fru. De bästa är väldigt dyra – upp till 5.000 euro stycket, wow!”
Tänk att vi var så många som trodde att Borat bara fanns på skämt.
Nåväl, i de MR-rapporter som tisdagen 6 mars presenterades av UD berörs romernas situation. I rapporten om Makedonien kan man bland annat läsa att, det som vanligt, är kvinnor och barn som råkar värst ut även bland romerna. Romska barn har sällan möjlighet att gå i skolan då de förväntas betala sina skolböcker själva. Utav de uppemot 1000 hemlösa barnen är en merpart romer, vilket leder till bland annat tiggeri och barnprostitution. Det förekommer dessutom barnäktenskap bland romer. Ha rapportens slutsats att romerna i Makedonien har det bättre ställt än i flera andra länder i regionen i minne när ni läser detta direkta citat från rapporten.
”Landets romer har en lång rad sociala och ekonomiska problem. Ohälsosamma levnadsförhållanden, förvärrade av dålig kost samt brist på sjukvård och mediciner, förkortar medellivslängden. Låg utbildningsnivå och diskriminering utestänger i princip romer från den reguljära arbetsmarknaden. Många romer saknar identitetshandlingar och/eller medborgarskap och har därmed inte tillgång till det grundskydd som följer med detta.”
EU har gjort ansträngningar för att förbättra romernas situation, bland annat avsatte man häromåret 550 miljoner kronor för att förbättra situationen för romerna där den anses värst, bland annat Rumänien och Bulgarien. Detta till trots fann kommissionen sig nödda att kritisera de nya medlemmarna i den rapport som godkände deras ansöka. Likaså anser UD att romer fortfarande utsätts för diskriminering och trakasserier från såväl samhälle som myndigheter i Rumänien. I Bulgarien har medvetenheten om romernas situation ökat, men fortfarande är det endast 1 procent av romer som går i skolan efter att de fylllt 16. Likaså revs 24 bostäder i ett romdominerat område utan att kompensation eller alternativt boende erbjöds, arbetslösheten uppgår till 70-80 procent och romer framställs negativt i främst privat, men även statlig, media.
Låt oss hoppas att det år 2005 uppstartade projektet the decade for Roman inclusion faktiskt leder till något. Det är också en enorm utmaning för det normskapande och efter mänskliga rättigheter strävande EU. Dels att skapa tolerans bland sina medlemmar (inte bara de nya), dels att försöka integrera romerna i det samhälle de faktiskt lever i, vilket betyder nej till köpta äktenskap och barnarbete. I det fall att vår nya regering lyckas med sina åtgärder för att inkludera de ca 20 000 romerna i det svenska samhället, då har de verkligen lyckats göra något åt utanförskapet.
Grymt bra att fragan tas upp. Romerna maste vara bland Europas mest forbisedda minoritet. Det rader, tror jag, fortarande en stor mystik kring deras situation, kultur och dagliga leverne. I Turkiet var romernas situation liknande den du beskriver i M. Var man an rest i varlden har romer idkat tiggeri och hittats bast i de fattigaste kvarteren. I Sverige har vi inte sa manga romer, var uppfattning bygger vall framst pa vad vi hort, inte vad vi har upplevt. Inte hjalper det att en del aldre refererar till alla invandrare som ”tattare” eller ”avslojanden” om tjuvaktiga romer som bara lever upp till vara forvantingar. Utbildning ar kanske det forsta jag tanker pa. Men sa ar jag ju ocksa en stark anhangare av den svenska modellen som tror att kunskap leder till upplysta manniskor, kanske inte helt verklighetsbaserat alltid. Tack for annu en bra artikel Daniel.
Pingback: Katarina Taikon hade gråtit om hon hade levt idag! | Sverige är inte världens navel!